Det är nedsläckt och alldeles tyst i klassrummet där årskurs ett har samlats på den runda mattan för en av de sista gångerna innan jul. Fyra adventsljus brinner med fladdrande lågor och på en skärm längst fram i klassrummet projiceras bild och ljud från en mysig brasa.
Mysigt är den återkommande känslan vid de besök som VT har gjort i klassen under den gångna terminen. Men det har varit mycket jobb också. Något som eleverna inte tycks ha något emot.
– I lillettan jobbade vi inte. Vi lekte typ bara, säger Billy Qubti.
Hugo Dunge håller med.
– Det är roligare i ettan för nu får man lära sig så mycket-mycket och inte bara lite.
Vad har du lärt dig som du inte kunde tidigare?
– Jag har lärt mig plus och minus. Och många andra bra grejer. Som att knäppa med fingrarna, säger han och visar stolt upp sin nya färdighet.
Esther Blomberg berättar stolt att hon lärt sig mer engelska och nu behärskar att räkna ganska långt på språket. Och Noa Lettman ser fram emot att bli ännu bättre på främmande språk.
– Jag kan till och med lite spanska. Jag kommer att läsa det i skolan sen, när jag går i sexan eller sjuan eller så.
Egentligen är det bara en sak som är sämre i ettan jämfört med förskoleklassen – eller lillettan som det heter på Näktergalen.
– Det är jobbigt att man måste gå iväg så tidigt på morgnarna. Förut kunde jag få sovmorgon ibland, säger Billy Qubti.
Under hela december har klassen haft nedräkning inför jul och bland annat öppnar de en ”snällkalender” varje dag. Den här dagen går uppdraget ut på att ägna en granne extra mycket uppmärksamhet.
Kalender nummer två handlar om att det barn vars namn finns bakom luckan blir kärleksbombad. Eleverna har jobbat i grupper med att komma på snälla saker att säga om sina kompisar och varje elev får en pappersrulle där de fina egenskaperna listas. Den här dagen faller lotten på Leo Andersson som både nickar medhållande och ser mäkta stolt ut när han får höra att hans kompisar tycker att han är snäll, omtänksam, bra på matte och på spelet Z, bra på att trösta och på att säga ifrån.
Bortsett från förväntan inför julafton och väntande aktiviteter på jullovet ser eleverna fram emot vårterminens första stora händelse – att få en ny klasskompis. Hon har redan varit i klassen och hälsat på några gånger och Esther Blomberg tror inte att hon kommer att få några problem att komma in i klassen.
– Alla kommer nog att hoppa på henne och vilja vara med henne hela tiden och visa henne saker och så, säger hon.