Innan Odensvi lanthandel öppnade, fanns ortens mataffär vid Korsgrindsallén.
Längre tillbaka fanns för övrigt två livsmedelsbutiker i allén.
Den ena var Konsumaffär fram till början på 1960-talet, då den bytte namn till GB Livs och blev Vivobutik.
Förkortningen GB kom av Gustav Balk, som drev butiken tillsammans med hustrun Vera.
Den andra butiken i allén drevs av Edvin Larsson.
När GB Livs skulle avvecklas i mitten på 90-talet, väckte intresseföreningen frågan om hur det skulle bli med affär på orten framöver. Diskussioner med kommunen inleddes.
Så småningom blev det bestämt att en ny butik skulle byggas i bottenplanet på bygdegården Odenskans, där det tidigare hade varit en brandstation.
I månadsskiftet november–december 1996 stängdes GB Livs. Dagen därpå öppnade den nya lanthandeln, som nu alltså har funnits lite mer än 20 år i sina nuvarande lokaler.
Per Wilén är ordförande i den ekonomiska förening som bildades med syftet att se till att bygden hade mataffär även i framtiden.
Han berättar att föreningen också drev butiken i början, men ganska snart kom man fram till att det vore bättre om en arrendator tog över. De första åren var det Kurt och Birgitta Gustafsson som hade affären.
Den 1 januari 2002 tog Malin Lööw-Johansson över, tillsammans med Lena Thuresson. I dag är det Malin och hennes man, Hans Johansson, som äger företaget. Nina Lööw ansvarar för cateringen, som är en viktig del av verksamheten.
När VT hälsar på, sitter de båda Odensviborna Håkan ”Tvilling” Karlsson och Bertil Johansson och fikar i cafédelen. När kaffet är urdrucket ska de passa på att handla lite.
De tycker båda att det är viktigt att det finns en butik på orten.
– Det är en bra träffpunkt, säger Håkan.
Han vill dessutom framhålla att butiken bidrar till en bättre sammanhållning i bygden.
Torgny Svensson i Odensvi är även han stamkund i lanthandeln. Han handlar där flera gånger per dag.
– Det skulle bli ganska tråkigt utan affär, tycker han.
Hur går det då att driva lanthandel 2017? Ja, det beror väl på hur man räknar. Utan driftbidraget på 100 000 kronor per år från kommunen, för att affären är en så kallad servicepunkt, skulle det inte gå runt. Men cateringen går i alla fall bra.
Malin Lööw-Johansson säger att hon har börjat se det hela som ett jordbruk: där går det ju inte heller att driva företaget utan bidrag.
Samtidigt betonar hon hur viktiga kunderna är. Utan dem skulle det inte finnas någon butik.
Det senaste året har lokalerna gjorts om med nytt kassasystem och ny frysvägg.
Frysväggen har varit ett riktigt lyft. I stället för att kunderna ska stå och rota i en frysbox, kan de nu tydligt se varorna, som exponeras bättre och blir lättare att hitta.
Förändringen har dessutom frigjort kvadratmeter i butiken. Ytorna kan utnyttjas bättre. Tack vare det har sortimentet kunnat utökas.
Den ekonomiska föreningen betalar även sina arrendatorer för att sköta camping, bygdegård och vandrarhem.
Campingen ligger vid Kyrksjöbadet, som sedan i somras har blivit betydligt mer tillgängligt. Det är nämligen en handikappramp där nu.
Malin Lööw-Johansson säger att det är något som har blivit väldigt uppskattat och utnyttjat. Såvitt hon vet är det bara Lysingsbadet i Västervik som har en sådan ramp i kommunen, förutom Odensvi.
Rampen har gjort att även pensionärer som bor på äldreboende har kunnat bada där.