Vi håller kontakten via sms.
Resan har varit tuff. Under flera veckor var vädret så kallt och rått att Sven Yrvind fick ha på sig flera lager kläder och dubbla sovsäckar för att inte frysa.
I slutet av augusti skriver han:
– Lyckligtvis fint väder sedan några dagar tillbaka. Nu bägge luckorna öppna. Allt är fint. Helt stilla. Väl varmt mitt på dan, 34 grader. Provade förra året att ta mig ombord efter bad, tyvärr gick det inte. Har gjort förbättring under vintern men hann inte prova innan avfärd. Det skulle vara så snopet om man i fint väder badade och inte kom upp. Som du förstår, det funkade fint.
Tyvärr håller inte det fina vädret i sig och det tar dagar innan han hör av sig igen.
– Jag är på dåligt humör. Det har blåst kuling i tre dagar. Har tagit ner alla segel. Lagt ut improviserade drivankare. Men det rullar väldigt ryckigt och när vågorna bryter över båten blir det en väldig smäll.
Det är den 6 september, resdag 72. Enligt prognoserna ska ovädret hålla i sig i några dagar till, och det gör det. Yrvind har fullt upp med att torka upp vatten som läcker in vid rorkulten och kolla till båten. Han hinner knappt äta, dricka eller sova, men så snart han vilat hör han av sig.
Han funderar på hur länge han ska våga vara ute. Risken för orkaner ökar under hösten.
– Solen drar söderut. Jag börjar oroa mig för att solpanelerna inte ska orka när dagarna är kortare.
Men nu börjar han faktiskt närma sig Azorerna. På tisdagen var han 156 mil från land.
– Allt är lugnt. Jag håller god fart.