Sven Yrvind har tillverkat en öppningsbar lucka som hålls fast med hjälp av en pinne. Luckan öppnas när pinnen tas bort. Luckan ska placeras i båtens sovrum.
Året är 1962. Sven Yrvind befinner sig i Istanbul.
Han funderar på att antingen åka hem eller åka vidare till Indien. En jacka fäller avgörandet.
– Min jacka var så varm, så jag bestämde mig för att försöka sälja den. Om jag lyckades skulle jag åka vidare till Indien.
Men han lyckades inte sälja jackan. Han liftade hem till Sverige istället, med tre dollar på fickan.
– Visumet genom Jugoslavien kostade mig två dollar och färjan till Sverige en dollar.
Sven Yrvind åt nästan ingenting alls på hela vägen hem, förutom när någon erbjöd honom mat.
– Det var så det började. När jag väl kommit hem fick jag tag i en båt för 150 kronor och började bygga om den. Jag fick tag i lite brädor och hittade en gammal gran som jag använde till aktermast.
Seglen var av bomull, repen av hampa och Sven använde en enkel kompass för navigation.
Han säger att det började där.
Men egentligen var det inte riktigt så. Idén till att börja bygga båtar fick han av en man som var Jehovas vittne. Sven Yrvind mötte honom när han var på rymmen från ett militärsjukhus 1959.
– Mannen hade köpt en gammal utrangerad livbåt. Han sa till mig att världen höll på att gå under och att han hade fått en massa tecken på att det var så. Problemet var att han inte visste hur man seglade, så jag lovade att hjälpa honom.
Sven Yrvind berättar att det var där och då, i samtalet med Jehovas vittnet som idén om att bygga en båt för att kunna ta sig ut i världen började gro. Han hade redan liftat en hel del i Europa. Men han lockades av tanken att hela tiden ha med sig sitt hem och kunna bo gratis.
Men det var alltså först några år senare 1962, när han kom hem från Istanbul som han satte i gång med att bygga om en befintlig båt.
Sven Yrvind som ung.
I maj 1962 var båten klar och 23-årige Sven seglade från Göteborg norrut mot Bohuslän i sin ombyggda båt. Han var ute på sjön hela sommaren. När hösten kom vände han söderut men fortsatte att segla.
Då och då gick han i land. I Marstrand väckte han stor uppmärksamhet. Göteborgs-Posten kom och skrev en artikel.
– Det stod "Amatörfilosof i rötmånadsbåt". De menade att jag var "en sån där" som inte borde få röra sig fritt och de tyckte att jag borde "sättas in på ett säkert ställe".
– Men det är klart, det måste ha varit chock för alla i Marstrand. Det låg en massa fina båtar i hamnen. Och så kom jag med min båt som jag hade byggt ett litet hus på, där ena masten var en gammal gran. Min båt var visserligen primitiv, men den fungerade ju bra och gav mig ett ställe att bo i.
På väggen i verkstan sitter en mängd artiklar och urklipp. Här syns en ung Sven Yrvind i början av sin karriär.
Sven lämnade Marstrand efter ett tag, seglade vidare och kom så småningom Torekov.
– Där väntade jag på bra väder och när det äntligen kom bra vindar seglade jag ända till Köpenhamn.
Han förtöjde båten i Christianshavns kanal och bestämde sig för att leta upp stadens bibliotek.
– På Sjöfartsbiblioteket fanns det många intressanta böcker om båtar och båtkonstruktioner. Och det var nästan aldrig nån där.
Sven Yrvind tycker att det är viktigt att hålla sig i form.
Sven Yrvind läste en massa, bland annat en bok om två norrmän som en dag när de suttit och spejat ut över havet hade bestämt sig för att paddla från Norge till Nilen.
– De hittade en kanot och började paddla. De kom längre och längre söderut genom att paddla i kanalerna i Europa. Då kom jag på att man inte behöver så stor båt för att kunna ta sig långt. Jag bestämde mig för att göra något liknande.
Han kom också till insikt om att det krävdes kunskaper i matematik för att kunna konstruera båtar och började studera matematik på egen hand.
Under hela 60-talet experimenterade Sven och byggde om flera båtar. 1967 köpte han en stäveka som han sedan seglade med till Köpenhamn, Tyskland, Holland, Belgien och England.
– Då började det bli lite av en sensation att jag seglade så långt i en liten båt. I Holland och England skrev journalister artiklar om mig. Plötsligt var jag kapten på egen fartyg, det kändes bra.
Sven Yrvind besökte Västervik för första gången 2005. Och valde att byta kust och flytta.
1972 gav sig Sven Yrvind ut på haven i sin första helt egenbyggda båt och han återvände till Sverige först fyra år senare. Då hade han bland annat seglat till Rio de Janeiro och USA.
– Då, när jag kom hem 1976, var jag med i tv och på Dagens Nyheters förstasida. Det var också då som jag började hålla föredrag och tjäna pengar på det sättet.
Sven Yrvind har inga planer på att sluta bygga båtar.
Så här kommer den nya båten "Exlex canoe yawl" att se ut.
I verkstan på Baumansgatan i Västervik pågår arbetet för fullt. Skrovet är färdigt. På ett litet bord står en liten modell som visar hur den nya båten "Exlex canoe yawl" kommer att se ut när den är klar. Båten är formad som en kanot. Den är 6,27 meter lång, 1,40 meter bred och kommer att få tre segel, de två största är ungefär lika stora som en optimistjolles segel.
Den kommer att ta några år att bygga färdigt, gissar han.
Och han har ingen tidsplan, det får ta den tid det tar.
Varför bygger du båtar? frågar jag, när vi är på väg ut ur verkstan.
– För att jag är så nyfiken. Jag har fallenhet för ingenjörskonst och är praktiskt lagd. När jag tittar på båtar så ser jag om de är bra eller dåligt konstruerade. När jag var ung och jobbade på varv funderade jag en hel del och tänkte att det måste väl vara mera i livet än bara det här, säger Sven Yrvind medan han leder cykeln och vi promenerar i riktning mot VO-torpet.
– Att bo i egen båt behövde inte kosta någonting. Det var verkligen ett hållbart koncept som jag hade kommit på och det var fantastiskt att ha sin bostad med sig hela tiden. Dessutom ligger de flesta kulturstäder vid vatten så man kan ta sig i princip vart som helst med en liten båt. Det var en väldigt bra idé helt enkelt och jag undrar egentligen varför fler inte gör som jag.
På dörren till Sven Yrvinds verkstad.
Han berättar att han lärt sig mycket genom åren och att han hela tiden lär sig nya saker.
På dörren till verkstan står det "simple habits, simple boats", enkla vanor, enkelt liv.
– Jag har träffat många andra långfärdsseglare på Azorerna och Madeira. De tycker att båten ska vara 50 fot och ha tvättmaskin och dusch ombord. Men komfort gör dig bara lat, uttråkad och fet, säger Sven Yrvind som förespråkar det enkla livet och värnar om jordens resurser.
Exakt när nästa seglats blir av är ännu inte bestämt.
Sven Yrvind tror att det kan dröja något år. Men han ser till att hålla sig i form. Han äter en gång om dagen, cyklar mycket, tar en daglig löprunda och på kvällarna promenerar han och lyssnar på sin inre röst.
Han är nöjd.
– Det var en bra idé det där med att bygga båtar. Och det blir bara bättre och bättre.
Sven Yrvind i maj 2018. Han befinner sig i sin lågenergibåt Exlex som han i dagarna ska provsegla.
Sven Yrvind började bygga på sin nya båt i augusti i fjol.
Sven Yrvind har startat en Youtube-kanal. Varje dag lägger han upp en ny film.
Det är morgon. Sven Yrvind har precis kommit till verkstan.
Maj 2018. Ett 20-tal personer vid Västerviks båtvarv på Solbergs udde i Västervik. Det är dags för Sven Yrvind att för andra gången pröva sin lågenergibåt Exlex i vatten.
Första testet genomfördes i höstas. Men den här gången är båten fullpackad.
Sven Yrvind planerar att segla till Stilla havet via Uruguay med sina nya båt om några år. Han tänker runda Kap horn, Sydamerikas södra udde, och gå i land i Valdivia i Chile.
Sven Yrvind är nöjd. Han är glad att han kom på att han skulle bygga båtar.
Sven Yrvind har fått en egen ö uppkallad efter sig. Yrvind island ligger ligger i den antarktiska ögruppen Sydshetlandsöarna söder om Sydamerika.
Sven Yrvind är mån om att leva hälsosamt. Varje dag cyklar han flera gånger, han springer varje dag och tar en lugn kvällspromenad då han lyssnar på den inre rösten.
Sven Yrvind låser dörren till verkstan. Det är dags att cykla hem och äta lunch.