– Vill man bli dansare måste man vara stark, ropar dansledaren Jill Weidenstolpe.
Så kör hon igång med knäböj, plankan och andra övningar så att deltagarna ska vara ordentligt uppvärmda innan det är dags att ta de första dansstegen.
Dansintroduktionen är en tanke som grott hos henne i några år. Varför inte använda dans som ett sätt att få nyanlända killar och tjejer att träffa andra svenska jämnåriga? Att få dem prata svenska och få svenska kompisar? Tanken med workshopen är att locka dem att delta i kulturskolans dansgrupper.
Den här kvällen är det bara nyanlända inbjudna. De får lära sig några olika danssteg. Det är lättsamt, och "lite fest".
– Vi har en DJ här och har ordnat med ljus, säger hon, tittar åt scenen på Lysingsbadets Arena.
Till en början ser ungdomarna lite tafatta ut. De följer Jills alla rörelser, och försöker följa efter så gott det går. Det lossnar snabbt. Skratten är hela tiden nära. Allra roligast verkar de ha de sista tio minuterna. Då är det fri dans. De står i ring och dansar, och en efter en ger sig de modigare in i mitten för att visa upp sina bästa danssteg.
Efteråt stannar flera av dem kvar för att få information om kulturskolans utbud av danskurser.