Ola Aurell var först ut den andra dagen i Visfestivalen.
Ola Aurell kom tillbaka till Västervik och publiken visade att han varit saknad.
I sin speciella klädstil charmade han de 1200 besökare som var på plats.
Kritstrecksrandiga byxor, svarta lackskor, snyggskjorta i orange-rosa och en matchande slips i blåsvartrandigt. Han spelade på kontrasten mellan de stundtals vulgära visorna och den prydligt oansenlige gestalten, lite gråaktig.
– Som ett Jehovas vittne. Jag tror att de gillar det. I början, när jag var nervös, var det ett sätt att gömma det. Som en clown-klädsel, berättade han i solskenet efter sitt framträdande.
Han utmanade publiken med att skoja om känsliga ämnen. Galet, lite snuskigt och om skilsmässobarn.
Är du sån här privat också?
– Snäppet mer tråkig. En intellektuell nörd som gillar att spela dataspel, svarade han.
Hur långt kan du tänja gränserna med vad man får skämta om?
– Väldigt långt. Man dras till gråzonen, jag gillar att gå för långt. Det är inte ofarligt, svarar Ola Aurell som skapar trevlig stämning på sitt sätt utan att vara så politiskt präktig som han först kan verka.
Innan han blev artist på heltid pluggade han på Göteborgs universitet.
– Jag studerade väldigt länge och blev en så kallad överliggare.
Ola Aurell hade inte koll på vilken gång i ordningen det var på Visfestivalen.
– Det är väl ett ålderstecken. Jag började vid 2012 och har kommit vart annat år ungefär. Jag är inte rädd när jag kommer hit. Det brukar gå bra här och Västervik är ju ett fantastiskt ställe.