VT:s kulturpris går till eldsjäl i Överum

Även när en smedja blir museum krävs det eldsjälar för att hålla den varm.
Vårt val av Västerviks-Tidningens Kulturpristagare för 2002 är ingen slump. Det handlar om en verklig eldsjäl. Lennart Jansson är namnet. I Överum vet alla vem han är, vad han satte igång och vad han har uträttat för att förvandla Brukets nedlagda Hammarsmedja till ett högst levande Bruksmuseum.

Invigningen skedde söndagen den 14 augusti 1994 inför närmare tusen besökare. Arbetet att utveckla museet har ännu inte stannat av. Omkring 2500 besökare letar sig fram till den vackra byggnaden varje år. Varje sommar ska vi nog säga. Så här års kan det vara präktigt kallt i den gamla smedjan.
Givetvis var inte Lennart Jansson ensam om projektet. Kring sig hade han en rad krafter, lika ideellt sinnade som han själv. Kjell Ernfridsson, Olle Omsén, Bertil Björkman, Hans Hörling, Janne Larsson och Stig Loftås som fortfarande är aktiv i verksamheten. Han som skrev under 25-årskontraktet mellan Hembygdsföreningen och Överums Bruk var Valter Karlsson, föreningens ordförande när det begav sig.
ALU-stödet bör man också komma ihåg, det betydde mycket i det ofta tunga jobbet att få rätta grejer på plats och att rusta upp lokalerna.
Att Lennart Jansson och ingen annan i gruppen får Kulturpriset har flera, tunga orsaker. Det var han som tog initiativet, som fick Brukets ledning att överlåta ansvaret för Bruksmuseet till Överums Hembygdsförening. Och det är han som har arbetat mest av alla under alla år.
Att han nu säger sig vara på väg att trappa ned ska man nog inte ta så allvarligt, trots att han tänker fylla 80 inom ett år.
Dessutom är Bruksmuseet långt ifrån det enda som Lennart Jansson satt sina händer på. Ett exempel: när Vallonen skulle byggas var han kassör i byggnadskommittén. Detta hände på 60-talet. Knoget att få igång verksamheten i Vallonen väcker fortfarande glada minnen när man för det på tal.
Lennart Jansson har varit ideellt engagerad hela livet. Därför känns priset till honom även som en gest av heder till alla andra som arbetat så. I dag verkar det som om det ideella föreningsarbetet glesnar. Vi kan bara hoppas att de ungas intresse vaknar igen.
Vem är då denne Lennart Jansson? Och hur har hans djupa och vida satsningar vuxit fram?
Lite kort nu     ja kort i förhållande till vad Lennart hunnit med i sitt liv:
Född i Överum. Det var farfar som flyttade dit från Åtvidaberg, så Lennarts far, snickaren Karl Johan Jansson, växte upp där och blev Överums förste kommunalnämndsordförande då kommunen bildades 1931.
Familjen bodde i ett av de åtta små stugor på Skarpenshage som hade byggts på 1840-talet och fortfarande saknade både vatten och avlopp. Kökets järnspis var "centralvärmen".
Skolan trivdes han i och hängde lätt med. Mobbning var något okänt. Redan som trettonåring började han jobba på fritid, först som godisförsäljare på biografen.
Även på Bruket fanns det chanser att få extraknäck, till exempel med att bära in ved till Brukets tjänstemän och herrgården. På vintern satte man en med under hjulet på skottkärran. Lennart minns att en av kompisarna stoppade in tidningar under tröjan både fram och bak för att stå emot kylan.
Skolan tog slutet när Lennart var 14. Idrotten tog vid. Vintern 43-44 pendlade Lennart till Folkhögskolan i Gamleby varje dag. Där väcktes hans läsintresse så att han började en ingenjörskurs på NKI, Nordiska Korrespondens Institutet.
Dagens unga har knappast någon aning om vad NKI var för något. Det var dåtidens distansundervisning, utan datorer, utan annan kontakt än genom Posten som fortfarande fanns.
Sin Dagmar hade han mött och de gifte sig 1952. Lumpen, som signalist på S1 i Stockholm, var över. Jobb på Bruket hägrade och han blev assistent till inköpschefen.
En annan chef på Bruket, Ellard Berntorp, förstod hur Lennart kämpade med sina NKI-studier och erbjöd honom halvtidsjobb under spurttiden     utan löneavdrag. Examen tog han 1954.
Familjen var viktigast. Men detta med föreningar konkurrerade. SGU, Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund, kom först. Så Frisksportklubben, Folkparksföreningen, Orienteringsklubben, MHF (Motorförarnas Helnykterhetsförbund) för att nämna några. Och så detta med orientering. Stjärna blev han aldrig men vann klubbmästerskapet ett år som junior.
Nykterhetsrörelsen kom Lennart tidigt in i, och den stilen har han hållit hela livet. Han blev också tidigt Waerlandist     för en tid. Den läsare som inte vet vad det innebär kan leta fram ordet i vilken uppslagsbok som helst. Att Lennart Jansson vid 79 års ålder fortfarande ha friska, pigga och vetgiriga ögon hör ihop med hans livsstil, säger han. Seniorgympan varje vecka missar han inte.
Men, som sagt, han håller på att trappa ner. Lennart Adolfsson har tagit över ordförandeskapet i museikommittén. Lennart A:s bror Elis är också starkt engagerad liksom veteranen i sammanhanget, Stig Loftås. De senaste åren är det främst dessa tre som stått för huvudarbetet, inte minst det tunga, det praktiska. Sommartid är ytterligare ett tiotal hembygdsvänner och en del skolungdom engagerade som guider.
Vi tror inte att någon missunnar just Lennart Jansson att få priset. Han får det på söndagen den 25 maj, den helg då museisäsongen går igång, då Historiedagarna inom Åtvidabergs bruksbygd infaller och i år krockar positivt med hela länets projekt "Turista hemma". Då ska det blomma i Överum.
Första söndagen i augusti kommer en annan, stor dag, tioårsjubileet av Hammarsmedjans dag som startade redan hösten 1993     alltså före själva invigningen av museet. Lennart Jansson tänker vara på plats. Då kan han fira ett tio års heltids engagemang i Bruksmuseets liv!