"25–33 procent av dem som också begår andra våldsbrott återfaller i nya relationsbrott", säger Martin Lardén, Kriminalvårdens forskningsenhet.
Våld mot kvinnor
Det säger Martin Lardén, chef för enheten för behandlingsprogram på Kriminalvården.
– Generellt sett finns ingen tydlig evidens, någonstans i världen, på vilken typ av behandling som är bäst för den här kategorin brottsdömda, säger han men tillägger att flera studier om detta pågår.
De program som nu används vid Västerviksanstalten är så pass nya att någon utvärdering ännu inte kunnat göras.
Men studier av Idap, en form av gruppbehandling som tidigare användes i Västervik, visade att 15 procent av dem som genomförde den återföll i brott. Det vill säga ånyo blev dömda. Medan 19 procent av dem i kontrollgruppen, som alltså inte genomgått programmet, återföll i brott.
– Det handlar om en liten minskning med andra ord.
På det stora hela återfaller 10–15 procent av de som bara dömts för partnervåld i nya liknande brott medan 25–33 procent av dem som också begår andra våldsbrott återfaller i nya relationsbrott, förklarar Lardén.
Orsaken till att man övergav Idap hade just att göra med att man inte fann resultatet tillfredsställande.
– Varken vi eller övriga vetenskapen var nöjda med effekterna, säger han.
Numera är det som regel enskilda behandlingssamtal som gäller den här kategorin brottsdömda.
Vad är det som pekar på att det är rätt väg att gå då? Alltså att resultaten skulle kunna bli bättre med individuella samtal?
– Bland annat det faktum att dömda för partnervåld har väldigt olika bakgrund, att omständigheterna runt dem ser så olika ut. De är ingen homogen grupp. Problemen, eller störningarna, som man har kan skilja sig åt mycket. Av den anledningen torde individuella samtal vara bättre.
Ett av flera pågående forskningsprojekt handlar om att ta hjälp av VR-teknik och på så vis låta den som brukat våld rent praktiskt öva sig på att hantera sina känslor.
Behandlingsprogram för brottslingar som avtjänar straff för våld i nära relation är en relativt ny företeelse.
– Man började med detta omkring år 2000. Bara för 30–40 år sedan beaktades inte det här samhällsproblemet särskilt mycket alls. Det sågs som en privat angelägenhet inom familjen. Successivt har synen på våld i nära relation uppmärksammats alltmer, som ett verkligt problem som samhället måste hantera. Tack och lov.
Finns det något pågående forskningsprojekt som du tycker verkar särskilt lovande?
– Ja, det finns flera. Men ett är lite extra spännande tycker jag. Det handlar om att ta hjälp av VR-teknik och på så vis låta de intagna rent praktiskt öva sig på att hantera sina känslor.
På det stora hela återfaller 10–15 procent av de som bara dömts för partnervåld i nya liknande brott medan 25–33 procent av dem som också begår andra våldsbrott återfaller i nya relationsbrott.