Visstaden växer så det knakar

Titta bara på den stora bilden! Alla har gått på Visskolan. Alla bor numera i Västervik. Bara en enda i gruppen, Erik Spjut som dessutom slunkit undan från fotograferingen, är Västervikare från födseln. Resten kommer från de mest olika trakter av Sverige.
De två herrarna i bildens mitt kanske uppfattas som Västervikare sedan länge. Mats Molin, han till vänster, kom till Blankaholm som 15-åring. Roger M Carlsson, allra längst bak, var bara två år äldre innan vår kommun också blev hans.

Alla har planer på att försörja sig, livnära sig som visartister, producenter, vismakare. Några gör det redan. Mikael (Micke) Wolfbrandt och Olov Eriksson, de som står längst bak, längst åt vänster hör till dessa liksom Tina Wilhelmsson och Sofia Johnsson. Det är säkert fler. Och blir ännu fler, för det finns en stuns i dessa unga artister att de minsann ska visa vad de duger till.
Så Ingrid Hogman, hon som leder arbetet på Visskolan, har rätt att känna sig nöjd. Och lita på att det finns en framtid.
I går kväll samlades alla de på bilden för en liten konsert i sin nyvunna hemstad. Men innan de körde igång presenterade Ingrid Hogman de tolv nya elever som nu i höst lyckats komma in på Visskolan. Tänk, det är sjätte säsongen som börjar nu!

Namnen på de nya får vi lära oss efter hand. Varje tisdagskväll i varje udda vecka kommer de att visa upp sig på Vissamlingarna. Ofta tillsammans med de gästlärare som Ingrid Hogman är så styv på att locka hit.
Det där med Vissamlingarnas lokal finns ett aktuellt skäl att nämna. Det dröjde innan konserten igår kväll kunde börja. Istället för att förbereda sig för uppträdandena fick de flesta av eleverna leta fram stolar och stolar och stolar. Lokalen blev överfull. Nästa år är det kanske dags för Bryggaren. Så starkt verkar intresset växa.
Ett exempel på det är att Sveriges Radios P2 också var på plats genom producenten Linda Roslund från Växjö. En av de närmaste söndagarna kl 12.o3 kommer hennes programinslag att spelas upp. Så du som inte var med i går kväll, titta noga på radiotabellerna när helgerna närmar sig!

Konserten var egentligen inte lång. Men på grund av den konflikt som pressar arbetet på redaktionen kunde jag bara vara kvar första hälften. Men det var också då det mest spännande hände.
Ad Astra, med Josefin Berge, Jessica Persson och Johanna Persson har redan efter ett enda år på Visskolan nått en så musikaliskt imponerande nivå att man osökt börjar tänka att det kommer att finnas fler grupper än Abalone Dots som hjälper till att sätta Västervik på kartan.
Olov Eriksson och Micke har också hittat en fin personlig stil, liksom gruppen "Salt" med Linda Andersson, Patrik Månsson och Roger M Carlsson. Det där med gruppnamn är intressant. "Ad Astra", alltså "Mot stjärnorna" säger en hel del om tankarna. Men "Salt"? Något att nypa till med? Jag tror mer att de siktar som Ad Astra, och att salt är en förkortning, kanske på "Som Allramest Lysande Trubadurer". Vi får väl se

Visstaden växer så det knakar

Det är nästan så man börjar tro på Visans hus! Att Västervik är Visstaden är klart. Och det verkar smittosamt, ja sunt smittosamt. Den som går på Visskolan riskerar att bli kvar i stan.