Visionerna och perspektiven mötte jubel

När moderata ungdomsförbundets stämma gick av stapeln i Göteborg i helgen var VT:s politiske redaktör på plats och gör i sin onsdagskolumn i dag en reflektion kring två av gästerna.

Gunnar Hökmark (m), Europaparlamentariker       Foto: Scanpix

Gunnar Hökmark (m), Europaparlamentariker Foto: Scanpix

Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

Västervik2008-11-26 00:07
Lördag eftermiddag. En hälsning på storbildsskärm från den gamle partisekreteraren mötte applåder. Sekunderna senare trädde han, till åhörarnas förvåning och förtjusning, in i den gamla varvslokalen där MUF-stämman ägde rum. Jublet visste inga gränser. Han är mycket populär bland ungmoderaterna - Gunnar Hökmark - inte minst för det intresse han visar för förbundet och medlemmarnas politiska utveckling.MUF-stämman utsåg Hökmark till förbundets tredje hedersordförande. MUF:s förste ordförande, Torgil von Seth, som startade förbundet 1934 var förbundets förste hedersordförande. Före detta moderatledaren Gösta Bohman var nummer två. Tidigare under lördagen var statsminister Fredrik Reinfeldt och besökte MUF-stämman. Visst var stämningen förväntansfull och applåderna rungade även när statsministern talade, men skillnaden var märkbar. Reinfeldt höll ett ytterst kort tal på några minuter. Därpå svarade han på medlemmars och stämmodelegaters frågor, sittandes på en barstol på podiet. Gunnar Hökmark talade däremot om sina drivkrafter och den moderata kampen under 1900-talet. Han gav perspektiv kring vad som hänt sedan 1934, då MUF bildades. Han levandegjorde kampen mot förtryckarvälden, mot kommunismens mur i världsstaden Berlin, mot vänstervågens kollektivism och för EU-medlemskap för oss och andra samt frigörelse i Öst- och Centraleuropa. I sitt tal skapade Hökmark en känsla av att vi som fanns i lokalen hade något gemensamt med dem som kämpade i förbundet tidigare, som en länk i kedjan. Känslan för de frihetliga grundvärdena och respekten för människor. I denna känsla finner man också sina gemensamma motståndare, inte sällan har de varit socialister och kommunister som gärna inskränker människors och staters frihet.Det var intressant att iaktta skillnaderna i upplägget mellan de nämnda politikernas framträdanden. Det retoriskt storslagna och det lågmälda. De representerar två olika skolor i sitt sätt att angripa en intern politisk publik. Fredrik Reinfeldts retorik som den lågmälde resonerande politikern gick hem i valet 2006, inte minst som motpart till Göran Perssons arroganta och ofolkliga stil. Men det var då, i de situationerna.Självklart ska man inte ge sig ut för att vara någon annan än den man är, inte ens i talarstolen. Men frågan är vad ett tal eller anförande på en kongress av den här typen innebär och vad syftet med de två ledande moderaternas besök var. Ett syfte var att kunna ställa frågor till statsministern. Ett annat var att utnämna Hökmark till hedersordförande. Men varje framträdande av denna arten har också som syfte att engagera och entusiasmera.Den nya tidens politiker är absolut lyssnande som Reinfeldt, men samtidigt får visionerna inte glömmas bort för vardagspolitikens tekniska lösningar.
Kolumnen
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!