Visionär hoppas på spännande pension
Algot Johansson, som startade biblioteket i Västervik, jobbade med det i 37 år. Det är svårslaget, säger Ernst Zryd som till nyår går i pension från tjänsten som bibliotekschef. Men sen inser han:- Det är ju bara ett år för fan!
Glad pensionär. Efter 36 år på biblioteket ska Ernst Zryd ta sig mer tid till att läsa och så ska han passa upp på sin hustru som jobbar tio år till. Annars har han inga stora planer utan hoppas att det dyker upp något roligt att göra.Foto: Anders Liljegren
Foto:
Tillbakablicken då han tillsammans med kommunarkivarien går igenom de 600 pärmar han samlat på sig under sin tid på biblioteket är inte alltid angenäm.
- Det är jobbigt att se alla papper virvla fram till sådant som man har obehagliga minnen av och sådant som man tycker att man borde ha gjort bättre.
Fast totalt sett är det egentligen inte så illa.
- Jag är ganska nöjd nu när jag koncentrerat tittat på vad jag gjort och inte minst med min personal. De har nog varit lite trötta på mig ibland, att jag har haft så mycket visioner och svävar i det blå. Men om något ska bli och lyckas så måste man ha en massa som inte lyckas.
När han började fick han ett gott råd av en kollega: du ska aldrig ge dig in på något som du inte vet hur det slutar.
Har du följt det?
- Ja - fast tvärt om. När det inte finns så mycket pengar gäller det att hitta på något som är lite annorlunda. Och så blir det roligare också.
Ett påhitt var Futurumbiblioteket som startades 1988. Det riktade sig mot företagare, men det sparades bort fyra år senare då kulturnämnden ville renodla sin verksamhet.
- Hade det fått vara kvar hade det blivit lyckat. Företagare sa att de fick order som de inte hade fått om vi inte hade hjälpt dem. Fast nu är det på gång igen och det kan bli i Västervik.
Futurumbiblioteket väckte uppmärksamhet i biblioteksvärlden och det har också ett annat ännu pågående projekt fått. Visbiblioteket var något som "legat i luften länge" men kom till när Västervik skulle profileras som visstad "då högg jag direkt på det".
Ryktet om visbiblioteket sprider sig som ringar på vatten och det kommer förfrågningar om visor både från Sverige och andra länder.
- Folk mejlar, ringer och skriver och har massor av intressanta frågor och så har vi sagt att vi är bäst på att svara på visfrågor, säger Ernst och skrattar aningen förläget för det finns ju faktiskt ett Svenskt visarkiv också . . .
Men han poängterar i alla fall att de samarbetar.
36 år är en lång tid och det hinner hända en hel del och framför allt har den tekniska utvecklingen varit omvälvande, det Ernst lärde sig på bibliotekshögskolan är knappast aktuellt längre. Nu kan man sköta mycket av sina biblioteksärenden via nätet och till och med låna elektroniska böcker direkt hem till datorn. Och utvecklingen stannar inte av.
- Då kan man undra vad biblioteket ska göra, det har jag, eller vi i länet, tänkt mycket på. Vi har kommit fram till att böckerna inte kommer att försvinna och att biblioteket är en viktig mötesplats.
Han ser biblioteket som en viktig del i demokratin eftersom besökarna där kan få hjälp med att hitta information som de kanske annars inte kan komma åt i betaldatabaser eller liknande. Med bibliotekets hjälp kan medborgarna skriva insändare eller bilda opinion.
Att vara en mötesplats är också viktigt och därför måste programverksamheten utökas i framtiden. Redan nu finns visaftnar på visbiblioteket och sagostunder för barn.
- Men det ska vara mycket mycket mer sådant. Samtidigt som vi följer den tekniska utvecklingen och ser till att folk informerar sig.
- Jag har haft ett måtto att biblioteket ska ge människor stöd i att utveckla sina livsprojekt. Det kan vara allt från att helt enkelt utbilda sig till att bli bra på att odla krysantemum eller vad det kan vara.
Och de som jobbar på biblioteket är utbildade för att vara bra på att hitta information.
- Därför är det i alla lägen av livet bra att rådfråga sin bibliotekarie.
Nu jobbar Ernst de sista självande dagarna och ska i nästa vecka se till så att en informationsskylt om hur man hittar på biblioteket kommer upp. Det är hans sista projekt. Skylten ska hjälpa besökarna att hitta rätt i de egna kategorier
Vad som händer efter pensioneringen vet han inte riktigt än.
- Jag hoppas att det dyker upp något spännande, säger han.
Alla bör läsa . . .
Miffon, nördar och Aspergers syndrom av Luke Jackson.
- När han skrev den var han bara 13 år. Han har själv Aspergers syndrom och har beskrivit hur det är, det är så himla bra beskrivet och samtidigt kan man skratta åt det.
- När han skrev den var han bara 13 år. Han har själv Aspergers syndrom och har beskrivit hur det är, det är så himla bra beskrivet och samtidigt kan man skratta åt det.
Så jobbar vi med nyheter