Vintervägarna farligast i kustlänen

Under fyra vintrar mellan 1993 och 1997 inspekterade personal från Vägverket dagligen 2 000 observationspunkter runt om i Sverige. Syftet var att kontrollera hur entreprenörerna skötte vinterväghållningen.

Resultatet blev ett omfattande och helt unikt underlag som även kunde användas till något helt annat, nämligen att räkna ut hur farliga olika typer av vinterväglag är.
- Det är ju omöjligt att veta annars. Vi kan inte veta exakt vilka vägförhållanden som råder när olyckor sker. Vi kan se att de sker under vinterförhållanden, men inte om det är is eller snö på vägen, säger Carl-Gustaf Wallman som är forskningsledare på VTI.

Vinterväglaget har delats in i tre kategorier: Tunn is eller rimfrost, packad snö eller tjock is, lös snö eller snömodd. Resultatet har sedan samkörts med olycksstatistiken från berörda vägar.
Det överlägset farligaste underlaget är tunn is eller rimfrost. Det är i sig inte särskilt överraskande.
- Nej, det är ju tyvärr dessutom ett väglag som inte kan avslöjas med blotta ögat. Det syns inte på vägbanan om det är tunn is eller rimfrost.

Hur farligt väglaget är skiljer mycket mellan olika delar av Sverige. I de södra och mellersta kustlänen där väderomslag kommer snabbt och vinterväder är lite mindre vanligt, är det allra farligast. Där är risken att råka ut för en olycka 16 gånger högre än vanligt. I norra Sverige är risken betydligt lägre.
- Där är man troligen mer beredd på dåligt väglag och anpassar fart och körstil därefter, säger Carl-Gustaf Wallman.
Allra farligast är överraskande nog de saltade vägarna. På vintervägar som inte saltas är risken för en olycka bara sex gånger större när det är tunn is.
- På större saltade vägar förväntar sig troligen trafikanterna att vägbanan inte ska vara hal. De är vana vid det. Men det kan vara ishalka även på vägbanor som saltas.

Riskerna är inte konstanta. Om samma väglag råder under en längre tid sjunker riskerna. Precis när den tunna isen har kommit är det 34 gånger högre risk att råka ut för en olycka.
- Men i observationerna som vägverket gjorde såg vi att olycksrisken sjönk ju längre väglaget låg kvar. Efter en vecka med tunn is var risken bara 8-10 gånger större än jämfört med barmark.

Om det är packad eller lös snö spelar däremot ingen roll för olycksrisken. Men även där gäller att olycksrisken är som störst alldeles i början av ett nytt väglagsförhållande. De som inte vill utsätta sig för onödiga risker bör alltså undvika att ta bilen om det just har börjat snöa eller frysa på kraftigt.
- Därför är också vinterväglaget som farligast när första snön kommer och nu i början av våren. En del byter till sommardäck lite för tidigt och andra är inte riktigt beredda när det plötsligt snöar en dag på våren.

När det är is och snö på vägen fördubblas antalet singelolyckor. Mötesolyckorna ökar med 75 procent.

Singelolyckorna är dock mindre allvarliga på vintern än sommaren.
- Det tror vi beror på dels lite lägre farter, dels att bilen bromsas upp av snövallar vid vägkanten.
Däremot är mötesolyckorna allvarligare med fler och svårare personskador. Vilket kan verka konstigt med tanke på att krockhastigheterna är lägre på vintern än sommaren.
- Det beror troligen på att krockvinkeln förändras på vintern. På torr barmark krockar bilarna i högre grad front mot front. Under vintern är det vanligt att en bil får sladd. Därför krockar den med sidan först. Där är bilens krockskydd mycket sämre och därför orsakar olyckan större skador.