Vinnande lotter i Kristinedal

Någon plockar klasar av svartvinbär, en annan beundrar sina gladiolus och en tredje rensar bland morötterna. På Kristinedals koloniområde verkar alla nöjda. Och det är inte så konstigt. På söndag får de motta ett prestigefullt miljödiplom.

Rar ros. Britt-Marie Gustafsson luktar på sin favorit ros. FOTO: Mattias Ahlm

Rar ros. Britt-Marie Gustafsson luktar på sin favorit ros. FOTO: Mattias Ahlm

Foto:

Västervik2006-07-24 00:25
På Kristinedals koloniområde blir alla sinnen tillfredställda. Dofter av liljor och jasmin ligger som en parfymerad dimma i luften. Det hörs fågelkvitter och ögat får njuta av palettens alla färger. Man kan inte motstå att smaka ett solmoget smultron och vandra omkring barfota i gräset.
Inte nog med att alla sinnen får sin dos, koloniområdet är även så pass miljömedvetet att Kolonisternas Riksförbund hedrar det med ett fint miljödiplom på söndag. Då har de öppet hus för alla.
- Det är bara sju till åtta koloniområden i hela landet som har blivit tilldelade diplomet, säger en stolt Björn Hansson, styrelseledamot i Kristinedals koloniområde.
Miljödiplomeringen innebär att koloniträdgården bland annat lyckats med att minimera miljöskadliga ämnen, värna om naturens mångfald och kretslopp och skapa en god livsmiljö.
Redan vid första anblick märker man att det finns en mångfald och en god livsmiljö här. Roland Hagström, som även är föreståndare, visar runt på sin egen lott, som närmast påminner om en liten lustgård.

Här klänger rosa luktärtor och i växthuset mognar tomater.
- En av de bästa sakerna med att odla själv är att man vet vad man stoppar i sig, inget här är besprutat, säger han och tittar på sina grönsaker.
Som besökare slås man av kreativiteten och lekfullheten på varje tomt. Britt-Marie och Bengt Gustafsson har haft en lott på Kristinedal sedan två år tillbaka. I deras trädgård finns knotiga äppelträd, trädgårdskonst i form av fjärilar och jätteblåbär växandes på mystiska träd.
- Det känns som om man är på landet, det finns ett visst lugn och ibland kan man höra göken gala, säger Bengt och tittar upp mot trädtopparna som omger området.

Att stänga grindarna till koloniområdet är som att lämna en blomstrande miniatyrvärld. Några citronfjärilar har villat sig bort från området, men de hittar säkerligen snabbt tillbaka med hjälp av rosornas förföriska doft.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om