Mattias Lätt föddes i Vimmerby, där han också bodde under sina första nio år. Mammans jobb på H&M i Västervik gjorde att familjen så småningom slog ner sina bopålar i grannstaden i stället. Jobbigt att lämna kompisarna, så klart – men nioårige Mattias fann sig snart tillrätta.
– Den största skillnaden som jag minns var skolan. På Vimarskolan i Vimmerby var man mycket strängare än i Västervik, där det inte var lika mycket disciplin, berättar han.
Fotbollsintresset har löpt som en röd tråd genom Mattias liv, och han blev snabbt efter flytten en del av IFK Västervik.
– Det andra laget i Västervik hette Jenny BK då. Mina föräldrar har berättat att jag inte ville spela i ett lag med ett tjejnamn (skratt). Därför blev det IFK, och sedan har jag varit lagen trogen, med undantag av en sejour i Västrum.
Ett decennium senare – under en kväll på Stadt – träffade Mattias sin framtida hustru Mi, som han så småningom fick två barn tillsammans med. När barnen kom lade Mattias fotbollen på hyllan – för att ta upp intresset igen när barnen blivit större.
Själv spelar han inte längre, men är tränare åt ett pojklag. Något han trivs bra med.
– Det är skoj att se grabbarna utvecklas som fotbollsspelare och, framför allt, som personer. Men det kan vara en utmaning också, de är ganska många.
Som tränare tycker Mattias att det är viktigt att se alla barn, och låta alla vara med på sina egna villkor. Samtidigt ska det finnas möjlighet för de mest ambitiösa spelarna att utvecklas och bli bättre som fotbollsspelare.
– Det är en balansgång. Men jag menar att det viktigaste inte är att vinna, utan att spela och ha roligt. Det är klart alla har en dröm om att bli proffs, men i verkligheten kanske bara fem av dem kommer så långt som till IFK:s A-lag. Gemenskapen är viktigast, och att man skapar en vana att röra på sig.
Från fotboll till ett annat ord på F. Företagande. För Mattias har det länge varit ett viktigt fokus och en stor del av livet. Redan som 21-åring blev han delägare i Lokalposten tillsammans med sin svåger. Senare har han drivit och ägt företaget tillsammans med sin far.
– Jag tvekade aldrig, även om jag inte riktigt hade någon koll på hur man driver företag. Jag har alltid varit en sådan som tar mycket eget ansvar, så det passade mig bra.
Första åren var dock ganska tuffa.
– I början körde vi Mulor, det är en öppen bil, lite som en golfbil, utan värme, som gick i 40 kilometer i timmen. Det var bra eftersom vi kom fram överallt – men väldigt kallt på vintern.
Mattias minns också den första julen, när julkortsruschen drog i gång. Det blev något av en chock.
– När man kom till postlådan och den var helt full … Det blev dygnet-runt-jobb i en hel vecka. Tömma lådor, sortera, dela ut och sedan tömma igen.
Så småningom satte sig rutinerna, och efter sju- åtta år skaffade Lokalposten nya bilar – med värme. Men den höga arbetsbelastningen har bestått genom åren, med såväl tidiga morgnar som sena kvällar. Det var sällan Mattias kunde hålla sig vaken på fredagskvällarna.
Sedan årsskiftet är Lokalposten uppköpt av NTM Distribution, och Mattias har för första gången ett jobb med fasta arbetstider, 8 till 17.
– Jag har aldrig varit hemma och ätit frukost med barnen en vardag tidigare, och ibland var jag inte med när de skulle lägga sig heller. Det är klart att det blir ett annat familjeliv nu. Jag är piggare, och inte lika stressad, konstaterar Mattias.
Födelsedagen i sommar kommer att firas tillsammans med familjen – i New York.
– Det är första gången vi åker dit. Det ska bli kul att få se allt man sett på film och tv, det tycker både jag, frugan och barnen. Särskilt ser jag fram emot att se Brooklyn Bridge.