– Vi skulle behöva fem jourhem till som kan ta emot katter med kort varsel. Det kan gälla två, tre dagar, en vecka eller längre perioder, säger Lise-lotte Ericsson på Djurskyddet Västervik, som driver katthemmet.
Med 21 vuxna djur och sju ungar är katthemmet nästintill fullbelagt. Tio kattungar finns också utplacerade i jourhem i väntan på nya familjer. Och fler som kan ställa upp med tillfälligt boende behövs.
– Man måste ha lite kattvana för att bli jourhem, och ha sådana utrymmen att katten inte kan rymma, säger Lise-lotte Ericsson.
Hon betonar också att man behöver vara beredd på att ta emot folk som vill titta på katterna, och att det är bra om man har ett intresse av att vara just ett jourhem, en tillfällig landningsplats innan djuren flyttar vidare.
I dagsläget är fyra jourhem knutna till katthemmet. Djurskyddet Västervik hjälper till att omplacera katter där ägaren kanske har blivit hastigt sjuk, avlidit, fått ett fängelsestraff eller en förändrad familjesituation. Men hit kommer också vuxna katter som har blivit övergivna, och ibland en hel kull med ungar som saknar mamma. Vissa får födas upp med nappflaska.
Syftet med jourhemmen är att katterna ska ha en trygg plats att bo på tills eventuella ägare har hunnit efterlysas. Vid några tillfällen har jourhemmen fäst sig vid de tillfälliga kattgästerna och behållit dem permanent.
– Men då förlorar vi jourhemmet, säger Lise-lotte Ericsson.
Hon säger att antalet katter som medvetet har övergivits av sina ägare har minskat över åren.
– Men tyvärr händer det fortfarande att folk slänger ut sina katter. Det är alldeles för lätt att skaffa en katt, vi behöver höja deras status. Vanligtvis lever en katt mellan 15-20 år och det tänker man inte på när man skaffar den där gulliga lilla kattungen.
Vad är det största problemet?– Att folk inte kastrerar sina katter. Ska man skaffa ett djur behöver man ta det ansvaret. Om en katt rymmer dröjer det inte länge förrän den är förvildad, och då kan det bli flera kattkullar.
– Se till att kastrera din katt, och se till att den är id-märkt och registrerad, uppmanar Lise-lott.
Katter kan id-märkas hos veterinären och sedan registreras i en databas hos Sverak, Sveriges kattklubbars riksförbund, eller hos Svenska kennelklubben. Registreringen ökar chanserna att katt och ägare ska hitta varandra igen.