Men vägen fram till kranen är inte helt självklar. I Västervik får de flesta sitt dricksvatten från en sjö, men en del i kommunen också från vattenverk som pumpar upp vatten från grundvattnet. Det behöver också gå igenom några reningssteg, men inte lika många som sjövattnet.
I sjön finns växter, djur och en massa olika sorters partiklar, som vi inte vill dricka. En del kan dessutom göra oss sjuka.
Mirjam Ekelund är laboratorietekniker på Västervik miljö och energi, och gör tester på både dricksvatten och avloppsvatten, för att kontrollera att det renas på det sätt det ska.
Skulle du själv dricka vatten direkt från sjön?
– Råvattnet? Nej det skulle jag inte. Jag jobbar ju på labbet, så jag vet vad som finns i det!
Sjöarna som väljs ut som dricksvattentäkter är förstås sjöar som har så bra vattenkvalitet som möjligt, men att pumpa ut sjövatten utan rening är inte ett alternativ.
– Eftersom det är ett ytvatten så finns det en hel del organiskt material, samt vid vissa tidpunkter på året en hel del bakterier i vattnet. Vilket är helt normalt för en sjö, men känns inte så fräscht att dricka det utan att rena det innan, säger Mirjam.
Hon förklarar att de också behöver se till att kemin i vattnet justeras, till exempel pH-värdet, så att vattnet inte riskerar att fräta sönder ledningarna.
Själva vattenreningsprocessen går till så här:
- Vattnet pumpas in genom flera filter. Det första tar bort stora partiklar, och ser till att det inte kommer in djur och växter i systemet. Det sista filtret har ett genomsläpp på 20 my, det vill säga 0.02 millimeter. Jättesmå hål alltså!
- Den kemiska reningen. Här tillsätts ett så kallat flockningsmedel i vattnet, som binder sig till organiskt material. Då klumpar det ihop sig och faller till botten och kan skrapas bort.
- Den mekaniska reningen. Här får vattnet rinna genom ett snabbfilter av sand, där de flockar som inte hade hunnit sjunka till botten i föregående steg fångas upp.
- Biologisk rening. Det här är också ett sandfilter, men ett där vattnet får sjunka långsamt genom sanden. I sanden bor det också bakterier som hjälper till genom att käka upp sådant vi inte vill ha i dricksvattnet.
- Tidigare tillsattes ofta klor i vattnet, för att rena det som eventuellt slunkit igenom de andra stegen, men numera används UV-ljus, som tar död på de bakterier som finns kvar. Och i det här steget tillsätts också soda och kolsyra, för att vattnet inte ska fräta på ledningar, och smaka lite godare.
Mirjam Ekelund berättar att hon och hennes kollegor sedan tar prover på vattnet regelbundet. Prover tas också under själva processen.
Vad gör du om du upptäcker något oroande?
– Då rapporterar jag till driften och säger att värdet avviker. Vissa avvikelser är också viktigare än andra, som till exempel om det är ett bakterieresultat som avviker. Då kan åtgärder behöva sättas in omedelbart.
Eftersom det inte är möjligt att analysera precis varenda bakterie som finns har de ett antal indikatorbakterier som de letar efter, till exempel vissa typer av E. coli. De finns i avföring från både människor och djur och orsakar framför allt diarré.
– Efter det tar vi extraprover för att kunna bedöma vilka åtgärder som behöver sättas in.
Ibland behöver verket ställas om, för att klara av att hantera det som kommer in.
Sedan lämnar vattnet vattenverket, för att pumpas vidare via ett vattentorn till Västerviksborna.