Kors i taket, mitt lilla inlägg om Göran Persson fick oväntat stor respons (VT 26/9). Den kom från företagare som tackade för att jag försökte förklara skillnaden mellan intäkt och inkomst, företagare och anställd.Sedan jag skrev artikeln har affären Persson tagit en ny och allvarligare vändning, som kan drabba småföretagare hårt. Än så länge tillhör vår förre statsminister den grupp som har det största ekonomiska utbytet av företagande. Det är tjänstemän i stora organisationer, med lön eller annan fast ersättning i botten, som driver företag vid sidan om.Småföretagarens absolut största kostnad är den egna lönen och försäkringar för att köpa sig samma trygghet som anställda har i avtal. Den som har lön och trygghet från annat håll dra nytta av företagandets fördelar utan att drabbas av dess nackdelar. De kan köra oskattade pengar rakt in i en dyr hobby eller gör som Persson, använder intäkterna för att finansiera en lantbruksfastighet.Jag bryr mig inte om hur Persson gör. Det som oroar mig är att följden av att överheten bär sig illa åt i allmänhetens ögon brukar bli bestraffning av riktiga företagare. Ett exempel bland många är sjukförsäkringen. När den offentliga sektorn orsakade massjukskrivningar hette det att arbetsgivarna måste ta ett ökat ansvar. Resultatet blev 14 dagars arbetsgivarperiod.När arbetsgivarperioden infördes blev offentlig sektor motiverad att få ned sjukfrånvaron och resultatet blev sänkta kostnader, trots eller tack vare ökat ansvar. För mig som ensamföretagare i aktiebolag innebar 14 dagars arbetsgivarperiod att jag stängdes ute från sjukförsäkringen. Vi heltidsföretagare vill inte återigen bli straffade för andras försyndelser.
