Per känner inte mig. Ändå kryper han upp intill i soffan och lägger armen om mig.
Han känner inte att han har något att dölja. Han berättar om sin teve, sitt kök och sin soffa.
Och om hamburgaren han ska äta och om bowlingen han ska spela senare.
Han sitter fem centimeter från mitt huvud och ler varmt samtidigt som han plirar med de snedställda ögonspringorna.
- Det är många gånger som vi känt att vi försökt dölja Per för omgivningen. När Per var barn så åkte vi alltid och badade, men när Pelle ville hälsa och pussa på alla så kände vi oss så uttittade så vi slutade med det. Vi orkade inte förklara längre. I dag åker vi till badplatser där vi vet att vi är ensamma, säger mamma Margareta Carlsvärd.
I Danmark spår man att det sista barnet med Downs syndrom föds runt 2030. Mellan 2004 och 2011 har antalet barn som fötts i Danmark med Downs syndrom minskat med 13 procent per år. I Sverige blir förstföderskorna allt äldre och allt fler graviditeter med kromosomavvikelser resulterar i abort.
En grov uppskattning är att 1,5 procent väljer att föda sitt barn trots vetskap om Downs syndrom.
- Det går inte att hymla om att det är ett livslångt åtagande om man väljer att föda ett barn med Downs syndrom. Det kostar inte bara i kraft utan också i pengar både för familjen och samhället. Det är inte varje dag som är som i teveprogrammet "I en annan del av Köping". Många vet inte hur det är att ha ett barn med Downs, säger Margareta.
Det är inte många som vet att det är Downs Syndrom-dagen i dag heller.
- Det är en bra dag att försöka öka medvetenheten om Downs. Jag har dock inte sett att det uppmärksammas mer än av er. Nu är det särskilt viktigt att informera när man i Danmark och även här i Sverige jobbar på att utrota människovärdet. Var ska man dra gränsen? Ska man kunna ta bort foster med handikappade ben också? Eller de med diabetes? De barn som blivit missanpassade efter sin uppväxt ska vi få döda dem med? säger pappa Lasse Carlsvärd.
Margareta berättar att förståelsen för handikappade har förbättrats en hel del sedan Per föddes för 50 år sedan.
Hon vill ändå att de som jobbar med Downs syndrom ska ha en bredare utbildning. Då skulle Per och andra med Downs kunna utvecklas ännu mer menar hon.
- Per utvecklas hela tiden och lär sig nya ord. Nyligen hade han lärt sig att säga "Jag har ont i arslet" efter att han spelat bowling för länge, säger Margareta.
Hon ler mot Per.
Han ler tillbaka.
Margareta kramar om sin son och säger:
- Alla älskar Pelle. Ibland är det svårt att förstå att man inte vill ha sådana som han i samhället. Vi skulle inte byta bort honom mot något.