Anne-Christine Hornborg, 70, i Yxnevik menar att det inte behöver vara så svårt. Det gäller bara att veta vad man ska titta efter.
– Se om det finns någon gammal skogsväg att följa, titta vid sidan av skogsvägen. Försök att titta där det bara är mossa och granar, inte en massa blåbärsris, för kantareller trivs inte i själva blåbärsriset. Om man vill hitta stora ringar med kantareller så ska man nog titta mer efter djup och fuktig mossa, förklarar hon.
Själv har hon plockat svamp och bär, vilda frukter och örter i många år. Tillsammans med det hon själv odlar är hon nästintill självförsörjande på det som naturen ger. I år är det extra gott om delikatesser och hon har redan fyllt sina tre frysar.
Ända sedan Anne-Christine kom till kommunen i slutet av 1970-talet, har hon funnit en utmaning och glädje i att ta tillvara på det vilda.
– I början gick det lite över huvudet på mig. "Här ska inget köpas", tänkte jag. Jag hittade kummin som växte vilt, jag plockade lindblommor och kamomill och gjorde mitt eget te, jag gjorde rönnbärsgelé när min man jagade, för det är gott till vilt.
Nu är det mest svamp och bär hon plockar vilt, samt fläder till den hemgjorda saften. Och hon köper hon det som saknas. Men bara ett enda år har hon tvingats köpa blåbär. Det var den torra och varma sommaren 2018.
Men tillbaka till kantarellerna då. Hur hittar man dem egentligen? Vi åker ut till en skog för att Anne-Christine ska få visa. Raskt börjar hon titta på växtligheten, och konstaterar att det finns gott om blåbär där vi stannat. Ingen optimal miljö för kantareller, men skogen är djup, granarna många och mossan fuktig, så vi stegar in några meter till. Anne-Christine går före med raska steg.
– Lalala! skriksjunger hon plötsligt och ber mig komma med en kasse. På bara någon minut har Anne-Christine hittat kantareller, precis där hon bedömde att de skulle kunna växa.
Just att följa med någon svampkunnig ut i skogen är ett bra sätt att lära sig hitta. Inte minst om man vill lära sig nya sorter. Anne-Christine berättar att hon fått till sig mycket från sin svärmor, som var finska och van att plocka många olika sorters svamp.
– All kunskap kan man inte läsa sig till. Man kan inte lukta sig till hur olika svampar doftar via en bok, säger hon.