"Vi lever under förmyndarskap"
Begränsningar och utvecklingsmöjligheter i skärgården diskuterades.
Runt 75 personer alla med intresse av skärgården antingen som skärgårdsbo, politiker eller tjänsteman möttes på Bryggaren.
Man kan säga att förmiddagen ägnades åt att diskutera de unika värden, och de begränsningar som finns i lagen för att bevara dem avhandlades på förmiddagen, och eftermiddagen åt framtidsfrågor och utveckling.
Esbjörn Johansson gav luft åt att det inte alltid är så lätt att leva och verka i en miljö som är omgärdad av skyddsregler:
- Vi känner att vi lever under förmyndarskap.
Han kritiserade att skärgårdsbornas intressen konsekvent fick ge vika för det rörliga friluftslivets vid byggnadsärenden.
Strandskyddsfrågor var en av de frågor som diskuterades under förmiddagen. Länsarkitekten Ingegerd Wideström fanns på plats. Hon berättade att det är en svår balansgång att gå.
Ett exempel är båthus och redskapsbodar.
Dispens ska alltid ges för byggnader som är nödvändiga för att man klara skogsbruk och fiske på öarna. Bekymret är att avgöra om det verkligen är ett båthus som en person sökt dispens för.
- Ekonomibyggnaderna har en tendens att omvandlas till fritidshus, berättar Ingegerd Wideström. Ibland bara skriker ansökningshandlingarna fritidshus, man vill ha parkettgolv och rinnande vatten.
En lösning som kommit från skärgårdsbon Alf Alvarsson är att man tittade på hur sjöbodar traditionellt sett ut i Västerviks skärgård. Genom att tillåta vissa standardtyper av sjöbodar skulle man komma undan gränsdragningsproblematik.
Länsmuseets chef Maria Malmlöf tyckte att i vissa lägen hittade man inte de bästa lägena för nya hus genom att följa lagens paragrafer.
- Det finns naturliga bebyggelselägen på öarna. Ofta har bebyggelsen växt fram nära vattnet. Ibland är inte lösningen att tvinga upp bebyggelse 300 meter från vattnet. Det kan bli väldigt konstiga lägen.
Både länsarkitekten och Västerviks kommun var eniga om att samarbetet måste bli bättre.
I dag hålls möten om strandskyddsdispenser i Kalmar. Tre kommuner dominerar dagordningen, de två Ölandskommunerna och Västervik. Västervik står för inte mindre än en tredjedel av ärendena.
Tjänstemännen i Kalmar erkänner att de inte har lokalkännedom i Västervik, samtidigt som kommunala tjänstemän från Västervik inte har tid att åka de 15 milen för att vara behjälpliga på mötena.
En lösning kan vara att samla ihop Västerviksärenden till några gånger om året, och hålla mötet på plats här.
Så jobbar vi med nyheter