"Vi lever och har varandra"

Lennart var i simhallen, Anita var ute på hundpromenad när de fick beskedet: "Huset brinner".-Jag blev så skärrad att jag glömde ta av mig de blöta badbyxorna och jag knäppte brännvin flera gånger innan jag kom i kläderna, säger Lennart.-Först så tänker man på att allt är förstört och att alla minnen tagits i från oss. Men sedan har vi mött så mycket vänlighet och omtanke att det är överväldigande, säger Lennart och Anita som har hittat en tillfällig bostad vid Grantorpet.-Att kunna se ut över viken är en bonus som vi glädjer oss åt. Snart kan vi lägga i båten och kanoten och ge oss ut på sjön. Där får vi verkligen ro...På eftermiddagen den 4 januari 2008 stod de på Kattkullegatan och såg hemmet gå upp i lågorna. De hade inte mer kvar än kläderna de stod och gick i. De hade inte ett öre på fickan.-Dagen efter kom Roger Mörk med strumpor, kalsonger, trosor och skor. Vilken omtanke, det var precis det vi behövde.-Att det fanns så mycket vänliga människor har varit rörande. Vi fick hjälp direkt och bodde hos familjen Lövenstam första veckan innan vi fick hyra vid Grantorpet. Anita och Lennart Nilsson tappade aldrig fattningen. Bland det första Anita tänkte på var att ringa läkaren och få nya mediciner åt Lennart.-Jag är förvånad att det dök upp i huvudet. Jag fick tag på läkaren och kunde få nya mediciner direkt.-Folk har pratat om chocken men den har inte kommit än. Vi har inte haft tid att tänka igenom vad vi förlorat.-Ofta händer det att jag behöver något, säger Lennart, det kan vara precis vad som helst men då kommer tanken, javisst ja, det brann upp.Försäkringsbolaget har gått in och får idel beröm av Nilssons.-Vi har fått pengar för att köpa kläder men det har inte blivit så mycket. Det första vi köpte var träningsoveraller och kraftunderställ.-Resten får komma efter hand.Det eldhärjade hemmet på Kattkullegatan har jämnats med marken, källaren har grävts bort och fyllts med nya massor som packats för att bli underlag till det nya huset.-Vi har hittat ett riktigt drömhus. I fredags var vi i Gunnebo och tittade på det. Det blir kanon, säger makarna Nilsson.Det blir ingen källare i det nya huset, däremot en carport med vidbyggd verkstad. Lennarts käraste tillhåll.-Troligtvis börjar de bygga huset i maj och förhoppningsvis kan vi flytta tillbaka i oktober-november.-Trots allt har vi klarat oss bra. Tänk om vi legat och sovit när det började brinna då hade vi inte klarat oss, eller tänk om någon av oss blivit kvar. Nu lever vi bägge två och vi har varandra och det är därifrån vi går vidare.Mitt i allt elände ser de framåt

"Vi lever och har varandra"

Den 4 januari kommer Lennart och Anita Nilsson att minnas för livet. Det var dagen då deras hem brann ner. Det var dagen då alla kära ägodelar berövades dem. -Trots allt är vi lyckligt lottade, vi lever och vi har varandra, säger Lennart och Anita.