Det säger Inger Svensson, som är resurslärare på skolan i Blackstad. Hon sitter tillsammans med sina kollegor i lärarrummet och begrundar konsekvensbeskrivningen av de besparingar som måste göras. Flera tjänster ska bort inom skola och barnomsorg, något som kommer att leda till en "låg eller mycket låg måluppfyllelse" enligt skolplanen.
- Vi har sedan länge vikariestopp och vi har inte fått återbesätta tjänster. På fritids har man redan dragit ner, där kan vi inte ha samma goda verksamhet längre. Hur kan man säga att besparingarna inte kommer att gå ut över kvaliteten, frågar sig Inger.
Hon får medhåll av sina kollegor som talar om en stor press de är utsatta för, trots att de har förmånen att jobba i en liten skola med stor samhörighet mellan eleverna och föräldrar som är aktiva i stödet till skolan.
- Se bara på Vi i femman, vilken känsla att vi på landet också kan, säger Lena Svensson, lärare i klass 4-6.
Men hon berättar också om pressen att alltid finnas där.
- Jag får inte vara sjuk, då måste någon annan ta min klass och då förlorar vi resurser till de barn som behöver extra hjälp.
Lärarna i Blackstad tycker det är katastrofalt att en skola i Sverige i dag ska behöva jobba efter en "låg eller mycket låg måluppfyllelse".
- Försvinner det en lärartjänst betyder det till exempel att vi inte kan ha extra hjälp under lektionerna i engelska och matte. Det är ju särskilt nödvändigt i delade klasser där behoven av stöd och hjälp är så skiftande, säger Lena.
- Det så viktigt att kunna lägga en extra resurs på barn som har svårt att hänga med, menar Agneta Sjöholm.
Hon har jobbat inom skolan sedan 1972 och hon kan inte begripa hur det kunnat bli så här illa.
- Vi har knappt råd med blyertspennor eller papper och åka på studieresa är inte att tänka på. Vi är glada att föräldrarna är så förstående och engagerade.
Som exempel tar hon skolans framgångar i Vi i femman. Föräldraföreningen ställde upp med pengar till bussresan, och en morfar betalade hela kalaset när eleverna åt på McDonalds.
Elisabeth Wilén, lärare i klass 2-3 har svårt att dölja sin ilska och besvikelse över besparingarna.
- Det känns som en intäkt för att de ska kunna lägga ner skolan med motivering "se själva, det går inte att bedriva undervisning i en liten landsbygdsskola".
Hon och de övriga lärarna är rädda för att det är just det som håller på att ske, kanske inte nu, men inom en snar framtid. Att det kommer ett beslut om nedläggning i Blackstad och flytt av eleverna till Ankarsrum.
- Det får bara inte ske, jag är själv Blackstadbo och slåss för min hembygd och min skola. Jag vill även i fortsättningen se glada barn som längtar att få gå ut på isbanan, säger Lena.
Inger Svensson begrundar det dystra läget och lärarnas svåra roll i en skola som bantar hela tiden.
- Varför ska vi spara på barnen, som är den finaste resurs vi har.