?Vi känner oss kränkta?
Hel personalgrupp sjukskriven sedan de avpolletterats från arbetsuppgifter.
Foto: MAGNUS GLANS Åtta av de nio ur personalgruppen vid gruppboendet på Långrevsgatan 9 har samlats för att stötta varandra. De är alla sjukskrivna på grund av den psykosociala arbetsmiljön. De har tidigare i höst blivit avpolletterade från en vårdtagare och ersatta med andra sedan de klagat på arbetsförhållanden. Nu känner de sig kränkta efter att ha blivit baktalade och uppmanade att gå bredvid i andra grupper för att lära sig jobbet. Från vänster: Eva Rydh, Babsan Kide, Inga-Lill Nilsson, Anita Brage, Marja Karjalainen, Birgitta Lundberg, Sonja Karlsson och Malin Sundell.
Foto:
De orkar inte jobba.
? Vi känner oss oerhört kränkta av arbetsgivaren, säger hela gruppen med skyddsombudet Babsan Kide i spetsen.
Hela arbetsgruppen blev i september avpolletterad från att jobba hos en vårdtagare. Sedan de månat om vårdtagaren och klagat på arbetsförhållandena.
? Nu har vi fått skit från chefshåll med påstående om att vi misskött vårdtagaren. Det är så kränkande att vi inte orkar jobba.
? Dessutom vill ledningen att vi ska ut och hospitera, det vill säga att gå bredvid i andra grupper så vi lär oss det mest basala, som hygien.
? Vi har alla utbildning och många tjänsteår bakom oss. Det är att slå undan benen på oss fullständigt. Vi ser det som ett straff från arbetsgivarens sida.
Sedan den 8 november är hela personalgruppen sjukskriven på grund av den psykosociala arbetsmiljön.
Gruppen är oerhört sammansvetsad. Trots sjukskrivningen träffas de varannan dag för prata om problemen.
? Vi måste nog säga att vi är en bra personalgrupp som gått den långa vägen. I genomsnitt har vi jobbat här i tio år och känner vårdtagarna väl. Vi är vårdare, undersköterskor och skötare och alla har vi utbildning. Vi kan vårt jobb. Nu stöttar vi varandra så gott det går. Vi är precis slut och gråter mycket. Våra anhöriga är oroliga för vår hälsa, säger gruppen. Vi sover inte och brakar ihop en efter en.
För tre år sedan gjorde gruppen en anmälan enligt Lex Sara om förhållandena hos en vårdtagare. I dennes bostad är det trångt och hjälpmedel saknas. Det fanns ingen möjlighet att använda lift eller duschstol till och från toalett. Arbetsterapeuten som besökte lägenheten gjorde bedömningen att det inte var relevant med hjälpmedel på grund av de trånga lokaliteterna. Det var tungarbetat för personalen med risk för ohälsa och situationen var inte alls bra för vårdtagaren.
? Detta påtalades flera gånger men vi fick inget gehör. Så plötsligt över en dag togs beslut att vi nio i gruppen inte behövde arbeta hos den vårdtagaren. Personal ur poolen ersatte oss och senare kom en ny LSS-grupp och tog över.
? Nu har fått höra att vi har misskött vårdtagaren och så ska vi skickas ut och lära oss vårt jobb genom att gå bredvid andra. Mer kränkande kan det inte bli
? Det hade varit bättre att arbetsgivaren givit oss förutsättningar för att sköta jobbet i stället för att slå undan benen på oss.
? I tre år har vi skrikit efter hjälp åt vårdtagaren, boendet är inte anpassat efter hans behov. Det finns inga hjälpmedel alls. Det är inte mänskligt att bo så.
? Hade vi varit tysta och vårdtagaren levt i misär hade allt varit bra, då hade vi sluppit det här, säger Inga-Lill Nilsson.
? Nu är det så lätt att säga att vi har gjort fel, ingen har reagerat på våra larm och när något görs så är det vi som blir baktalade. Det är så frustrerande.
Kontakterna med arbetsledningen är mycket ansträngda. Personalgruppen har inget förtroende alls för sina chefer.
? Nu är det den psykosociala biten med arbetsledningen som är det värsta. Vi behandlas som skit.
Så jobbar vi med nyheter