"Vi hade bössan i beredskap"
Ardennerynglingen Atlas klarade fyra timmar bland isflak.
Han valde i stället att lämna hagen och ge sig ut på en, som det skulle visa sig, vådlig vandring över den frusna Sandsjön.
Strax innan han nådde stranden på andra sidan viken brast isen och Atlas gick ned sig.
- Vi trodde det var kört när vi först upptäckte hästen.
- Min man Tomas hade med sig bössan för att förkorta pinan för våra kära Atlas, säger Åsa Ekström som äger den stora arbetshästen.
Efter fyra timmars hårt arbete av räddningstjänstpersonal från både Hjorted och Västervik fick man upp Atlas på fast mark igen. Till en början låg han kvar på ett täcke, men sedan reste han sig.
- Då började jag hoppas att det ändå skulle gå vägen, säger Åsa Ekström.
När VT på tisdagen träffar Atlas i hans ombonade box på gården Gölpefall, utanför Hjorted, verkar han hur pigg och nyfiken som helst.
Även om han fortfarande är enormt lerig i pälsen, så känns han nu varm och god. Även aptiten är på topp. Över ryggen ligger en stort, värmande hästtäcke.
- Hela natten har vi haft en värmefläkt påslagen i närheten av Atlas och han har haft massor med filtar och täcken över sig, säger Åsa och ger sin älskade häst en hård kram och en puss på den enorma, skäggiga mulen.
Det var någon gång under eftermiddagen/kvällen på måndagen som dramatiken utspelades.
- Vi hade just släppt ut ett nytt sto i hagen, min brors häst. Förmodligen har min vallack Atlas inte alls tyckt om att bli hunsad av detta sto. Han verkar helt enkelt ha fått nog av henne och därför lämnat hagen "sjövägen".
- En vallack brukar nästan alltid bli nedtryckt av ston.
Åsa Ekström berättar att hagen inte var stängslad åt sjösidan. Hästarna brukar nämligen aldrig ge sig ut på isen.
Halvåtta på kvällen kom Åsas man Tomas för att släppa in de tre hästarna i stallet för natten. Där fanns dock bara två. Atlas var spårlöst borta.
- Tomas kunde se spår som ledde ut på isen och han tyckte sig även höra konstiga ljud utifrån sjön. Han och en kamrat sprang och hämtade ficklampor och gav sig ut på isen.
- Efter en stund hittade de Atlas. Han var då mycket medtagen efter att ha gått ned sig på grunt vatten där han emellertid kunde stå på den leriga sjöbotten. Han hade lagt nosen på iskanten.
Brandmännen från Hjorted var snabbt på plats och de fick efter en stund även förstärkning av kolleger från Västerviksstationen. De gjorde samtliga en toppeninsats.
- Atlas är en mycket stor och tung ardenner och det tog fyra timmar innan de med rep, block och annat lyckades dra upp Atlas på isen omkring klockan 23.30.
Vid detta laget var Atlas utmattad, starkt nedkyld och allmänt medtagen. Den unga hästen bara låg helt stilla på sidan när han dragits upp. Exakt när Atlas gick ned sig är det ingen som vet.
- Då var min kära häst inte mycket för världen. Vi trodde nog att vi skulle få avliva honom, minns Åsa med en tårar i ögonen.
Men efter en kvarts behandling med varma filtar, massage med mera så for den kraftiga hästen plötsligt upp på alla fyra och kunde efter en stund ledas hem till stallet på egna ben.
Strax efter midnatt anlände en veterinär till gården för att undersöka Atlas.
- Både hjärta, lungor och puls lät bra och Atlas hade inte heller fått några skärsår eller andra skador på benen. Han var bara väldigt, väldigt lerig. Veterinären gav honom något uppiggande dropp.
En betydligt slankare ridhäst hade säkerligen dukat under av kyla och chock efter minst fyra timmar bland isflaken.
Atlas enorma kroppshydda i kombination med en ovanligt kraftig och tät vinterpäls gjorde att han höll kroppstemperaturen uppe under lång tid. Att det var en så pass ung häst gjorde säkert också sitt till.
- Idag verkar Atlas hur pigg som helst! Han äter friskt av hö och havre och vill helst av allt bara komma ut ur boxen, säger Åsa Ekström samtidigt som Atlas gnäggar instämmande.
- Vi tänkte köra in honom i sommar för att kunna ha honom till skogsarbete.
Så jobbar vi med nyheter