"Vi behöver bevara kunskapen om det förflutna"
Det var driften att dokumentera som förde Claes Siöstedt från Västervik till byarna Trollås, Kullarp och Häftings.Han ville att kunskapen om livet i byarna skulle finnas kvar för eftervärlden. Därför har han skrivit en bok.
Inte bara män. I boken möter vi också kvinnorna, bland annat Margit Andersson från Kullarp, här fotograferad i vardagssysslorna hemma på gården 1937. Hon är en av de äldre som i dag berättat sin bys historia för Claes Siöstedt.
Foto:
- Jag har funderat mycket över vad som blir kvar av de minnen vi har, berättar han.
- Förr hade man en mycket mer nära kontakt mellan generationerna och kunskapsöverföringen var självklar. I dag är glappet mellan en 80-årings och en 30-årings liv så väldigt mycket större än för bara ett par generationer sedan.
Han talar om den landskapets utarmning som skett under hans egen levnad, och vart det bär hän i framtiden. Förändringar måste accepteras men vi behöver behålla kunskapen om det som varit och rädda den undan förgängelsen.
- Det är lika viktigt att spara en slåtteräng eller en berättelse som ett gammalt föremål. Har vi bara föremålen kvar saknar de sammanhang och vi vet inte hur de använts.
Nu har han skrivit boken Svedjerök, Oxhandel, Fiskebönder om de tre byarnas historia. Redan på 70-talet begav han sig till Trollås i den södra spetsen av Västergötland, där landskapet skjuter in i Hallands inland.
- Det är så roligt att jag hann med att få lyssna på de gamlas berättelser där så länge de levde. Nu är de borta.
I bokens första del om byn Trollås handlar mycket om svedjebruket.
- Det har jag tagit med för det finns så lite skrivet om det, berättar Claes Siöstedt. Svedjebruket försvann i början av 1900-talet efter att ha använts av bönderna i södra Sverige i hundratals år. Den sista utposten var Långasjö i Småland där svedjebruk förekom fram till 30-talet.
När skogen sedan fick ett högra värde som virke brände man inte längre ner den för att odla.
Claes Siöstedts dokumentionsintresse är ett rent fritidsintresse, vid sidan om arbetet som bibliotekarie på stadsbiblioteket i Västervik. Han är en självlärd markhistoriker och landsbygdsforskare.
- Jag ville göra en tvärvetenskaplig bok och ha med både botanik, lantmäterihistoria, arkeologi, folklivshistoria och mycket annat.
Ungefär tjugo år har han ägnat åt den här boken: dokumentation, forskning och skrivande. Först på 70- och 80-talet och nu på senare år sedan slutet av 90-talet. Han har haft stor hjälp av många andra, framför allt Erling Svensson som illustrerat med underbart vackra kartor och Åke Carlsson som står för en hel del av fotografierna.
Han har lagt stort arbete på språkhanteringen. Språket är varierat och emellanåt sakligt, emellanåt målande i bilder och miljöbeskrivningar.
- Jag har bemödat mig om att skriva så att läsaren kan skapa bilder och ta ett kliv in i historien tillsammans med mig, säger han.
Det han tycker är mest intressant är markens och landskapets historia. Hur har det sett ut under olika tidsperioder? Vad har man odlat vid olika tidpunkter? Vilket ogräs finns på just den här platsen och varför växer det här?
- Men människorna är också viktiga. Utan människorna skulle landskapet vara något helt annat.
Så jobbar vi med nyheter