– Det är nyttigt att se hur demokratin fungerar. En del tror att bara man kommer med i en beslutande församling, har man stor makt. Det har man inte. Men jag som varit en blyg skolelev har lärt mig massa saker, lärt känna många människor, säger hon.
Hon står visserligen på plats tio på partiets kommunlista, men med nuvarande tre mandat är det en undanskymd plats. Hon blir kvar som sekreterare till mars 2023, och utesluter inte någon form av mindre engagemang sedan också. Men målet är att låta annat i livet ta mer plats.
– Man måste släppa fram nya människor som vill, och inte sitta som en betongkloss i vägen. Kanske hinner de tröttna annars om de måste vänta fyra år till?
Hur ser du på partiets position i Västervik?
– Jag tycker vi har en bra position, jag tycker att vi accepteras. Jag var med på 70-talet när vi inte accepterades av andra partier, nu är det större tolerans.
Hur mycket påverkas ni lokalt, av partiets ställning nationellt?
– I val har vi alltid gjort det. När Sovjet gick in i Tjeckoslovakien påverkades vi negativt. När Gudrun Schyman var partiledare påverkades vi positivt.
Någon period under alla år som du minns särskilt?
– Det var klart kul när vi hade sju mandat i fullmäktige (1998–2002), och två representanter i varje nämnd. Men sen hände det något internationellt, som gjorde att vi tappade. Vi tyckte att vi gjorde ett bra jobb, men det mäts inte så.