Ett påbörjat pussel väntar på bordet vid fönstret. En färgglad filt på sängen, och glada teckningar på väggarna. Åttaåriga Vera Bergström, som bor i rummet, har trots den obligatoriska "sjukhuskänslan" fått det riktigt hemtrevligt.
Hon blev inlagd på barnavdelningen förra torsdagen.
- Jag har fått diabetes. Det märktes av eftersom jag ofta var törstig och tvungen att kissa mycket på natten, berättar hon.
De första dagarna Vera var på sjukhuset fick hon insulin genom en droppställning, som hon var tvungen att dra med sig var hon än gick. På toaletten, i matsalen - överallt.
- Det var väldigt jobbigt, medger hon.
Nu slipper hon droppställningen, men måste lära sig att själv ta blodprover och insulin före varje måltid. För både mamma, pappa och Vera gäller det att hämta in så mycket kunskaper som möjligt under sjukhusvistelsen. Det blir många möten med dietister, läkare och sjuksköterskor. Dessutom har Vera börjat vara i sjukhusskolan på vardagarna.
Fullt upp, med andra ord.
- Det blir inte mycket tid man är på rummet, säger pappa Mats Karlsson.
Barnsköterskan Eva Johansson knackar på dörren. Dags att kolla blodsockret igen - det är strax lunchtid. Vera plockar vant fram den lilla blodsockermätaren, och laddar provtagaren med en liten nål.
- Har du tvättat fingret, påminner Eva, och Vera far genast ut i badrummet för att tvätta händerna.
Så sätter hon sig på sängen, och trycker till på provtagaren. Ett litet stick räcker. Vera pressar fram tillräckligt mycket blod för att fylla mätstickan, och tittar på blodsockermätarens skärm. 2,9. Alldeles för lågt.
- Har man diabetes ska det ligga mellan fyra och åtta, säger Eva, som märker att Vera faktiskt darrar lite i händerna.
- Ta lite druvsocker, det hjälper upp blodsockret jättefort. Det tar bara några minuter.
Vera sätter sig på sängen, och får några druvsockertabletter. Så småningom piggnar hon till och kinderna blir rosigare. Vid nästa koll visar det sig att blodsockret höjt sig betydligt.
Efter en stund kommer en annan sjuksyster in med insulinpennan. Tillsammans räknar de ut hur mycket kolhydrater Vera kommer att få i sig till lunch, för att dra upp rätt mängd insulin i pennan. Sedan blir det ett stick till, den här gången i magen.
Fisk, potatis och spenat - Veras favoriträtt - serveras på barnavdelningen i dag. Nu har mamma Lisa Bergström och systern Klara också anlänt till sjukhuset, och familjen beger sig i gemensam tropp till matsalen.
- Den är liten, men det gör inget för vi är nästan alltid ensamma här, säger Lisa.
Just nu är inte så många barn inlagda på avdelningen. Men Vera har inte behövt känna sig ensam. Mamma eller pappa är alltid där, och en massa kompisar från skolan har varit på besök. Viktigt, tror mamma Lisa, då kompisarna får en större förståelse för Veras sjukdom.
Själv tycker Vera att det är helt okej att ligga på sjukhus. Förutom på nätterna, då sjuksköterskor kommer in med jämna mellanrum för att kolla blodsockret.
- De två första dygnen kom de in varje timme. Nu är det bara en gång varje natt.
Skolan saknar hon inte så mycket - kompisarna har hon ju fått träffa ändå. Men en viktig person fattas henne. Hunden Märta.
- Det är väl den enda nackdelen här. Att man inte får ha husdjuren med sig, ler pappa.