Avlägsna Skellefteå i Västerbotten har serverat veckans mest besynnerliga nyhet. Länets polismyndighet har förbjudit tre poliser att ha politiska uppdrag i sina hemkommuner och statens arbetsgivarverk har givit sin välsignelse.En av poliserna, som har uppdrag i en socialnämnd, har med fackets stöd tagit saken till Arbetsdomstolen. Där hoppas man på ett interimistiskt beslut om att han får ha kvar uppdragen i väntan på att domen kommer nästa år.Myndigheternas tanke är att de politiska uppdragen är en otillåten bisyssla som strider mot lagen om offentlig anställning, bland annat därför att poliser har rapporteringsskyldighet om brott som kommer till deras kännedom. Socialnämnder beslutar ibland att inte polisanmäla och då kan en intressekonflikt uppstå.Situationen är inte helt enkel och det finns omständigheter som talar för att polismyndigheten har en viss poäng. Poliser kan - precis som alla andra som fattar beslut i frågor om myndighetsutövning - hamna i situationer där uppdraget står i konflikt med kårens yrkesetik eller de lagregler som styr det ordinarie arbetet.Dessa problem måste dock ställas mot den grundläggande principen om att alla medborgares rätt att delta i det politiska livet och att åta sig politiska uppdrag. Det är en av de mest centrala hörnstenarna i en demokrati. I avvägningen mellan dessa intressen måste det krävas att ingreppet i demokratin och den personliga demokratiska friheten (att få ha politiska uppdrag) motsvaras av något minst lika tungt för att vara acceptabelt. Det är svårt att se att det finns något sådant i detta ärende. Om det exempelvis gällt att få demonstrera i polisuniform hade det kunnat börja diskuteras, men rapporteringsskyligheten väger ganska lätt mot demokratins grunder.Även om fallet är unikt så är inte den underliggande värderingen det. Staten ser allt kärvare på sina anställdas politiska engagemang. Man verkar inte längre tro på statstjänstemännens förmåga att ha åsikter och att vara sakliga och opartiska i tjänsten.Den väg staten på detta vis börjat vandra är emellertid obehaglig och lämnar allt mindre tolerans för enskildas rätt att ha politiska åsikter. Den ligger väldigt långt från den klassiska sentensen om demokratins kärna: "jag delar inte din åsikt, men är beredd att gå i graven för din rätt att yttra den".I en demokrati är inte heller staten själv rätt instans för beslut i frågor om politiska uppdrag. Det ankommer snarare på polismännens partier och ytterst väljarna.Här verkar det snarare som att staten, genom Polismyndigheten i Västerbotten, missat att ingrepp mot enskilda alltid skall vara proportionerliga. På juristslang heter det: "Man skall inte skjuta gråsparv med luftvärnskanon".
