Växthuseffekten inte problemet

Överbefolkning. Det är det växandet antalet människor som är problemet och inte växthuseffekten, menar Lars Cornell. Foto: Scanpix

Överbefolkning. Det är det växandet antalet människor som är problemet och inte växthuseffekten, menar Lars Cornell. Foto: Scanpix

Foto: Äldre bild

Västervik2008-01-15 00:05
För 50 år sedan varnade forskare för en överbefolkad jord. Vi är där nu. Men många vill inte erkänna att det är så utan kallar problemet för växthuseffekt och jagar koldioxid. Men det är inte själva problemet utan en följd av en global energikris som i sin tur beror på en överbefolkad jord. Vi kommer inte att kunna undvika en katastrof, där jorden själv på ett hårdhänt sätt gör vad som behöver göras, om inte de underliggande problemen åtgärdas.Den bensin som etanolen ersätter i en bil kommer att eldas upp någon annan stans, av andra människor, vid ett senare tillfälle. Mer resultat än så får inte det nuvarande svenska miljöprogrammet. Sten Ebbersten professor vid Sveriges lantbruksuniversitet skrev nyligen:"Det gör en kallsvettig att så många vilseletts. Nu har det blivit så illa att den som vill köra sin bil låter 40-50 personer svälta ihjäl."Ofta framhålls det hur slösaktig västvärlden, och främst USA, är med energi. Men västvärlden, med undantag för påven, tar ett mycket större ansvar för att begränsa jordens överbefolkning än vad många u-länder gör. All världens flyg svarar för mindre än tre procent av koldioxidutsläppen och svenskt inrikesflyg mindre än en promille av det. Etanol och flygförbud söder om Sundsvall är stolligt, pådrivet av känsla utan förnuft. Flygmotorer är inte slösaktiga på bränsle. Det går åt cirka 0,3 kilo dieselliknande mycket rent bränsle per passagerarmil och det är ungefär lika mycket som för en bil med tre personer och tåg nu när vattenkraften är slut och kärnkraften inte får byggas ut. Att förse Stockholm och Uppsala med fjärrvärme från Forsmark vore betydligt mer effektivt.Det pågår försök med att lagra koldioxid djupt ned i marken. Men det är betydligt farligare än att lagra kärnavfall, för koldioxidfaran klingar aldrig av. Det är märkligt att miljöpartiet håller så tyst om det. I Kamerun år 1986 dog 1700 personer samt boskap från ett sådant utsläpp, då en gasbubbla, huvudsakligen bestående av koldioxid som är tyngre än luft, välde upp ur en sjö.Att hälla etanol i tanken är en gigantisk felsatsning och det konkurrerar med den livsmedelproduktion som den överbefolkade värden behöver. Den energi vi i framtiden måste använda för fordon och flyg kan således inte komma från växtriket. Den kan inte komma från fossil olja eftersom den snart är slut. Den skulle möjligen kunna komma från kol, men det är olämpligt.Det återstår bara två möjligheter, kärnkraft, först från uran och senare från väte, samt solkraft som används i industriell fotosyntes. Med sådan energi kan man spjälka luftens koldioxid och därefter tillverka dieselliknande bränsle för flyg och fordon. Det bör vara diesel eftersom den är bättre hanterbar, mer energirik (34 MJ/liter) än etanol (27 MJ/liter) och dieselmotorer därutöver är bortemot 30 procent mer effektiva än etanol och bensinmotorer. Om dieseloljan kostar 12 kronor per liter får etanolen inte kosta mer än sju kronor per liter för att vara konkurrenskraftig och det blir svårt att uppnå.Om femton år bedöms tekniken, kallad CR5, att spjälka luftens koldioxid, kunna vara i kommersiell drift. Att i nästa steg tillverka dieselliknande bränsle är inte svårt. Det skulle kunna bli en hållbar teknik i många hundra år. Det vore bättre om svenska staten satsade miljoner på sådan forskning, istället för att slösa pengar i etanolens återvändsgränder.I Västerviks kommun vill aktivister förbjuda brytning av sällsynta jordartsmetaller i en fyndighet eftersom där även finns uran. Det är verkligen strutspolitik. Ur ett inte särskilt stort hål i marken kan man utvinna uran som ger mer energi än om man ödelägger hela Sverige med vindkraftverk. Kanske räcker fyndigheten till att förse alla Europas kärnkraftverk med bränsle under många år.Miljöpartiet har fastnat i sin Törnrosadröm. De som tanklöst ropar på förbud så snart vissa ord nämns, de är vår jords och vår miljös verkliga fiender.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om