Alla tre upplever de att polisen på senare år faktiskt också har blivit mer synlig runt om i stan.
Själva går de inte omkring och känner sig otrygga i sin hemstad men de beskriver samtidigt att det finns saker de som unga kvinnor undviker att göra, nästan utan att reflektera över det.
Att röra sig ensam på ensliga och dåligt upplysta platser är ett sådant exempel. Då tar man hellre en omväg för att ta sig från A till B.
Evelina berättar att hon föredrar att cykla framför att gå till fots kvällstid.
– Jag tänker att jag kan cykla ifrån en potentiell gärningsman då, säger hon.
Framför allt är det olika former av våldsbrott som de tre 20-åringarna oroar sig för.
– Jag tror att det är för att man har hört så mycket om saker som kan hända, säger Kajsa.
När det är mycket folk i rörelse känns det lugnt men när det bara är någon eller några enstaka som rör sig ute kan det kännas otryggt och obehagligt om man är ensam, tycker hon.
– Om en man börjar gå fortare bakom en blir man rädd. Men så kanske det bara är en person som har bråttom.
Vissa killar tycks medvetna om tjejers känsla av utsatthet när de rör sig ensamma på stan.
– Det kan visa sig genom att de går över till andra sidan gatan som för att markera att de inte följer efter en eller så, säger Linda Henriksson.
Finns det några åtgärder ni tror kunde göra så att unga tjejer känner sig tryggare?
– Inte direkt. Man kan ju inte ha lampor överallt. Men att se poliser på stan känns tryggt.