Västervikstjejer trivs i Norge
Pengarna de tjänar på att paketera kött ska gå till en resa. Kanske jorden runt.
Stryn ligger på västkusten mellan Trondheim och Bergen.
- När vi kom dit så åkte vi fram och tillbaka, fram och tillbaka. Sen när det började ljusna såg man bergen och det var så vackert, säger Karin.
- Nu tänker man inte på bergen, men när man kommer hem så är det blå himmel överallt som går ihop med marken, säger Pernilla.
Att åka till Norge för att jobba i en packhall där det är fyra plusgrader med att paketera kött är kanske inget man drömmer om när jobb utomlands kommer på tal. Tjejerna hade nog mer sett en solig strand i Grekland framför sitt inre öga. Varför blev det då Norge?
- Det funderade vi också på för två år sedan när vi satt i gymnasiets aula på arbetsmarknadsdag. Sen började vi prata om att rensa fisk i Norge. "Det är väl ingen som vill åka till Norge och rensa fisk?" Och så började vi asgarva och gick därifrån. Två år senare sitter vi där och paketerar kött, berättar Karin.
- Om man har lite kontakter så är det inte så svårt att få jobb. Just nu är det många som vill åka till Norge och jobba. Vi hade kompisar som hade varit där förut.
Och på den vägen är det.
Jobbet betalar sig bra. Det vet väl alla att det är dyrt i Norge och att de har höga löner? Låg skatt blir det för utlänningar också. Ungefär 25 procent säger Karin och Pernilla att de betalar, mot 36 procent för dem som är norrmän, eller utlänningar som jobbat i Norge mer än fyra år. "Vanlig" arbetstid tjänar de ungefär 130-135 svenska kronor i timmen. Efter klockan 15 på vardagar och efter 13 på lördagar får de 200 kronor i timmen. Övrig tid är lönen 260 kronor i timmen. Varannan vecka är det löneutbetalning och för två tjejer som kommer direkt från gymnasiets studiebidrag var det här verkligen ofattbart mycket pengar.
- I början så bara rullade pengarna in. Jag tänkte "jag kan inte ha alla de här pengarna på kontot något måste vara fel", säger Pernilla.
- Man gör av med mycket pengar när man kommer hem för allt är så billigt. Man känner att man har en helt oekonomisk livsstil.
- Frågan är hur det går sen när man ska studera, säger Karin.
I början när de inte kände så många i Stryn jobbade de mest.
- Vi trivs ju bra på orten. Först så kände vi ingen, då blev det mycket övertid. Men sen har vi lugnat ner oss med jobbet.
- Vi jobbar ju fortfarande. Det är bara fredagar vi tackar nej till.
De båda har blivit så kända för att arbeta duktigt att det är de som blir inkallade när det är någon extra beställning. Det är till och med så att det är deras chefer som övertalat dem att komma tillbaka och jobba i sommar. De har ordnat lägenhet mitt i byn och lockat med argument som att de ju inte kan missa den bästa tiden i Stryn.
När de nu tar sig mer fritid så har de fått mer tid till att roa sig på byn och till att se sig omkring.
- Vi har åkt runt på Ålesund och sett oss omkring. Det var innan vi började räkna pengar. Vi kollade kassan och då var det inte så mycket som vi hade tänkt oss.
Pengarna ska nämligen gå till en resa. Pernilla pekar på resekatalogerna som ligger i en hög i köket.
- Vi är inne nu på en jorden runt-resa. Men det får man ju se hur det blir som det ser ut i världen nu...
- Vi ska till Australien i alla fall och där kan vi jobba, så det löser sig, säger Karin.
Afrika tänker de sig också till, säger de med längtan i blicken.
Kan ni rekommendera andra att jobba i Norge?
- Ja! svarar de samfällt.
- Det är ju annorlunda för det är ju inte som en by i Sverige på 6000 invånare. Norrmän är annorlunda för alla går ut efter jobbet de är mer sociala, säger Pernilla.
- Bara man inte blir fast, det är vissa som har bestämt att de ska jobba i fyra år, men sen blir de kvar, säger Karin.
Hur ska ni klara att inte blir kvar?
- Vi har bestämt att resa nu, så vi har något roligt att se fram emot. Så vi ska nog kunna slita oss.
Så jobbar vi med nyheter