Therese är 22 år, uppvuxen i Västervik och studerar till socionom i Lund. Hon och hennes väninna hade sedan länge planerat utrikespraktiken i Karibien, med sikte på Caymanöarna. När coronapandemin nådde öriket beskriver hon det som ett ramaskri:
– De första tre dagarna fick vi inte lov att lämna den bostad jag delade med ett par andra svenska utbytesstudenter, berättar Therese.
Vartefter luckrades karantänreglerna upp. Men det var fortfarande hårdare restriktioner, jämfört med Sverige.
– Endast matvarubutiker, alkoholaffärer, banker och apotek höll öppet. Samtidigt rådde det utegångsförbud från klockan sju på kvällarna och för att gå ut på dagen var man tvungen att ha tillstånd. Tillståndet baserades på ens första bokstav i efternamnet, jag fick bara handla på måndagar och torsdagar.
Therese upplevde restriktionerna som läskiga och tidvis något hämtat ur krigstider:
– Helikoptrar flög över våra bostäder om nätterna för att söka efter folk som bröt mot utegångsförbudet.
Totalt spenderade Therese 91 dagar i den relativa karantänen. De sista två veckorna fick hon och hennes vänner möjlighet att besöka stränderna på ön Grand Cayman. För två veckor sedan kom hon hem till Sverige igen. Hon upplever kontrasterna från Caymanöarna som stora:
– Till en början kändes det konstigt att i Sverige få röra sig hur man ville på kvällstid, och att alla affärer håller öppet. Jag är nog splittrad till vilket land som hanterat krisen bäst.