Carl-Johan Djurstedt Holm är ny generalsekreterare för Jägareförbundet och kommer ursprungligen från Västervik.
Carl-Johan Djurstedt Holm är född och uppvuxen i Västervik, under den tiden var bara ett efternamn aktuellt, nämligen "Holm".
Efter lumpen blev det bland annat fortsatt militär karriär och närmast kommer han från en tjänst på försvarsstaben. Innan dess har han bland annat varit chef för 44:e röjdykardivisionen i Berga. Han är kommendörkapten inom Flottan.
Carl-Johan tillträder den nya tjänsten i augusti i år och stannar i Stockholm där han bor med fru och två döttrar. Till Jägareförbundets kansli i Öster Malma kommer han att pendla.
Tiken Geja, en kleiner münsterländer, är Carl-Johans trogna följeslagare i skogen.
Fortfarande besöker han gärna barndomsvänner i Västervik och föräldrarna, som bor i trakterna kring Blankaholm/Solstadström. Det är också i de krokarna som han har sina jaktmarker.
– Jag jagar i närheten, bekräftar han och berättar att viltstammarna i området främst inbjuder till klövviltsjakt. Carl-Johan jagar med sin hund, en kortdrivande och stötande kleiner münsterländertik som heter Geja.
Vad blir dina största utmaningar som ny generalsekreterare?
– Jag kommer in i en tid då det varit turbulent i förbundet med flera byten av generalsekreterare och ordförande. Jag tror att det finns behov av ett starkt ledarskap och min styrka är just min bakgrund inom ledarskap, organisationsutveckling och lagbyggande.
En viktig uppgift är att hjälpa jägarkåren enas kring gemensamma frågeställningar, som kan vara olika beroende på var man bor och verkar. Carl-Johan nämner bland annat vargfrågan, fjälljakt och problem med vildsvin.
– Det är starka frågor som engagerar. Men förbundet är på god väg att ena sig själv i delarna som handlar om vikten av jakt. Vi har inte råd att vara oense med skogsägare, och vi behöver stå starka nationellt i en tid där mycket regleras av EU.
Carl-Johan Djurstedt Holm hälsas välkommen till Svenska Jägareförbundet av förbundsordförande Peter Eriksson.
En annan utmaning är att utveckla kunskapen om och förståelsen för jakt, som han tycker har minskat i samhället. Samtidigt ifrågasätts jakten alltmer.
– I den miljö där jag växte upp, i pappas jaktlag och med samling kring brasan, där var jakten något naturligt. Nu när jag bor i Stockholm där jakten är mer stadsnära märker jag att många inte ser på den på samma sätt. En del har inte ens koll på hur köttet hamnar på tallriken. Min tanke med jakten är att man vårdar en resurs som man har och att perspektivet "från jord till bord" blir centralt, säger han.