"Synlighet och trygghet i centrala Västervik har legat högst upp på vår agenda. Det är något vi jobbat stenhårt med", säger kommunpolis Ulrika Fagerlind.
• En misshandel mitt på Grönsakstorget i centrala Västervik klockan sju en fredagskväll inför en massa vittnen.
• En kombinerad misshandel och rån nära Stadsparken. Alltsammans filmas och läggs ut på sociala medier.
Det är två av de händelser som tas upp i åtalen som kom i förra veckan. Brotten kan ses som en del av den oro som spreds i Västervik förra sensommaren. Företagare i centrum pratade om bråkiga och ibland gränslösa ungdomar som väckte otrygghet i omgivningen.
Hur stor är risken att ungdomsbrottsligheten ska fortsätta? Vi träffade kommunpolis Ulrika Fagerlind och Klas Werme, operativ samordnare i lokalpolisområde Västervik, för att få svar på frågan.
– Vi hade en stökig sommar, som vi inte alls var nöjda med, men nu ser vi en inbromsning mot hur det var i somras, säger Ulrika Fagerlind.
Kanske spelar årstiderna in. Problemen blir tydligare under sommaren när skolbarn är lediga, samtidigt som föräldrarna jobbar under åtminstone delar av sommaren. Sysslolöshet, och upplevelsen av att man inte har vuxenvärldens ögon på sig kan leda till att man tar dåliga beslut.
Enligt Ulrika Fagerlind är det en del av förklaringen, men säger också att de problem som uppstod under förra året började redan under våren och fortsatte en bit in på hösten. Att det är lugnare nu vill hon också förklara med polisens och det övriga samhällets arbete.
– Synlighet och trygghet i centrala Västervik har legat högst upp på vår agenda. Det är något vi jobbat stenhårt med.
Var sommarens händelser ovanligt allvarliga? Eller är det här sådant som återkommer med jämna mellanrum?
– Mängden brott med unga förövare, med stölderna på Lysingsbadet och brotten i centrum, gör att det sticker ut, svarar Klas Werme.
Finns det en annan attityd bland ungdomar i dag till exempel i synen på brott?
– Jag gjorde yttre tjänst på nyårsafton, och sättet som vi som poliser bemöttes på av en del ungdomar hade varit otänkbart längre tillbaka, säger Ulrika Fagerlind.
Hon berättar hur poliser allt som oftast möts av ungdomar som filmar deras arbete.
– Vi hör hur ungdomarna uppmanar varandra att ta fram mobilen.
Klas Werme uppmanar föräldrar till barn som hamnar i tråkigheter att lyfta på sekretessen för myndigheterna. Då kan myndigheterna tala mer fritt med varandra, och har lättare att hjälpa barnet.
En detalj som var anmärkningsvärd från sommaren som gick var att några av de inblandade var väldigt unga. I ett av åtalen nämns inblandade som inte är straffmyndiga än.
Finns det anledning att vara orolig för hur de ska ha blivit om fem år?
Ulrika Fagerlind svarar att hon inte har någon spåkula, men ser en fördel med Västervik:
– Vi ser inte att det finns någon organiserad brottslighet som suger upp de här ungdomarna som det gör i större städer. Det är vi tacksamma för.
Klas Werme fyller i att det kan hända mycket med en ungdom på fem år. Allt behöver inte vara inte negativt.
– När man kommer upp i gymnasieåldern så kan man bli mognare. Kanske inser man att man behöver ett körkort, och då kan man inte hålla på med brott.
Att bli tagen av polisen kan i sig vara en väckarklocka, säger Ulrika Fagerlind. Ungdomar som kan vara tuffa i grupp blir genast medgörligare i enrum på polishuset.
– Ibland kan det bli väldigt bra samtal med ungdomarna.
Hur ska man undvika att oron blossar upp igen nästa sommar?
Klas Werme och Ulrika Fagerlind säger att det inte är en uppgift som polisen ensam kan lösa. Kommunen och det omgivande samhället måste ta sin del. Inte minst som en del av de ungdomar som det handlar om kan vara under 15 år. Då har socialtjänsten ett större ansvar och andra möjligheter än polisen att jobba med familjerna.
En annan samverkan är de korta avstämningsmöten som polisen har tillsammans med en rad aktörer i Västervik, bland andra räddningstjänsten, Bostadsbolaget och regionen håller varje fredag.
– Där kan vi lyfta till exempel om det är ett evenemang som väntas dra mycket folk, eller om vi fått höra att det är stökigt i Stadsparken. Då kan alla bidra med på sitt sätt. Vi har alla olika verktyg, säger Klas Werme.
Under sommaren och hösten fanns trygghetsvärdar ute i centrum. Här ser vi Lena Marie Blomberg, Åza Olovsdotter och Per-Inge Stenberg från Frivilliga resursgruppen under en patrullering under tjejkvällen i höstas.
Ytterligare åtgärder är på gång:
• Samverkan mellan polis, skola, socialtjänsten och fritidsverksamheterna kommer att fördjupas i ett projekt som heter SSPF. Det startas i dagarna, och har gjorts möjligt med pengar från Tjustbygdens sparbank. Där riktas arbetet in på att hjälpa individer som är i farozonen.
• Kommunen är på gång att anställa ytterligare fältassistenter.
– De kommer att ha betydelse. Det behövs bra vuxna nära ungdomarna, som kan jobba relationsbyggande, säger Ulrika Fagerlind, och lägger till att hon tycker att kommunen har "steppat upp" arbetet med tryggheten.
Hon nämner även kommunens säkerhetssamordnare Anna Norén som en viktig person i det arbetet.
• Både biblioteket och Tullportens galleria har fått tillstånd att anlita ordningsvakter. Hittills har man kunnat anlita väktare, men en ordningsvakt har större befogenheter att ingripa. Tidigare har reglerna varit stränga. Ordningsvakter ska i första hand användas vid evenemang – inte för att patrullera allmänna platser. Med hänvisning till de incidenter som inträffat i gallerian och på biblioteket så har man ändå fått ett tillstånd.
På ödetomten intill Stadsparken rånades och misshandlades, enligt ett åtal, en ensam pojke och av flera jämnåriga. Händelsen var en del i den oro som uppstod bland unga personer i Västerviks centrala delar under sommaren.
Klas Werme lägger till att myndigheterna inte kan göra allt. Föräldrarna har en nyckelroll.
– Föräldraansvaret är något man inte kan avtala bort.
Tycker ni att föräldrarna tar det ansvar som krävs?
– Det är naturligtvis blandat. Det man skulle önska vore att fler föräldrar rörde sig på stan, gärna sent på kvällen, svarar Ulrika Fagerlind.
Om ett barn hamnar i trubbel så har Klas Werme en uppmaning till föräldrarna. Att man medger att sekretessen lyfts mellan myndigheterna.
– I dag har polisen sin sekretess, skolan sin sekretess och socialen sin. Det gör att vi inte kan dela information mellan varandra utan förälderns medgivande. Utan sekretess blir det lättare för oss att prata med varandra och att hjälpa barnet.
De uppmanar föräldrar som känner att de inte bemästrar situationen att inte vara rädda för att be om hjälp till exempel av socialtjänsten.
– De kan ge föräldrarna verktyg och nycklar om man har en ungdom på glid.
Som förälder kan man ju vilja ge sitt barn både ansvar och frihet. Hur ska man tänka där?
– Sätt gränser. Man kan tillåta sitt barn vare ute med kompisarna på kvällen. Kommer barnet hem i utsatt tid och är nykter så är det bra så. Följer inte barnet de regler som satts upp så låt det få konsekvenser. Håll också koll på vilka ditt barn umgås med, svarar Fagerlind.
– Det handlar om tillit. Tillit åt båda håll, fyller Klas Werme i.