Vi når Johan Täng på telefon under söndagen, som är sista dagen på hans vistelse. Han har inte varit i USA förut, och New York har gjort stort intryck på honom.
– Jag är uppvuxen i Gamleby, och det här är en storstad som får Stockholm att kännas som en småstad. Det har verkligen varit en upplevelse att få vara i New York, och få vara inne på FN som en officiell del av allt det här.
Det Johan varit med på är ett så kallat statspartsmöte för FN:s kärnvapenförbud, det andra i ordningen som arrangeras. Under mötet diskuteras förbudet – som totalt nära hundra stater skrivit på – och hur man kan fortsätta jobba mot kärnvapen. Johan var med som representant för ungdomsdelen av föreningen Svenska Läkare mot Kärnvapen.
Hur kommer det sig att du engagerat dig i föreningen?
– När jag var läkarstudent tänkte jag att jag ska gå med i alla läkarföreningar som verkar intressanta, för att få ett billigare medlemskap. Jag har länge haft en förkärlek för stora frågor, som handlar om mänsklighetens existentiella hot. Som klimatet, pandemier och kärnvapen. Det vore bra för alla om vi levde i en värld utan kärnvapen.
Målet för föreningen är en kärnvapenfri värld – men vägen dit är lång. Johan Täng menar att nedtrappningen måste ske stegvis, att "ta ett steg i taget bort från stupet". Jämfört med mitten av 1980-talet har det skett en stor nedrustning i världen, men just nu är relationerna mellan många länder mer frostig än på länge.
– Många anser att vi är nära stupet nu, i och med Rysslands kärnvapenretorik, kriget i Ukraina, mellan Israel och Hamas och i Kina och Taiwan. Vi måste få utvecklingen att vända. Det är en extremt stor utmaning.
Men Johan Täng har en tro på att engagemang kan förändra. Han berättar att den internationella läkarföreningen mot kärnvapen var en del i den rörelse som pressade världsledarna att starta en nedrustning på 1980-talet.
Vilka är de största intryck du tar med dig från resan?
– Dels upplevelsen att få vara i New York, men ännu mer alla människor vi har träffat. Det är folk med både väldigt lika och olika bakgrund. Vi har mött folk från Kazakstan, Kenya, Mexico och lyssnat till överlevare från Hiroshima och provsprängningar i Stilla havet.
– Jag har stärkts i mitt engagemang, det här är en erfarenhet som gör att man växer som människa. Man ser vad som är möjligt att åstadkomma. Det har verkligen varit häftigt.