Björns tavlor består av tändstickor som bildar olika motiv. Tändstickorna målas för hand med akvarellfärger, för att sedan klippas i olika storlekar och limmas fast på brickor.
– Ja, det är väldigt pilligt, skrattar hon.
– Men jag tycker att det är kul. Som keramiker är jag van att jobba med material som tar lång tid, det här är samma typ av långsiktighet.
Idén väcktes av en loppisfyndad bricka, och Lotta Björn ville väcka liv i en bortglömd konstform som var vanlig under 1940-talet.
– Då kunde svenskarna köpa färdiga satser med tändstickskonst från Hobbyförlaget i Borås. Vanliga motiv var orrspel, tjädrar, älgar och slott, men jag har inte hittat några äldre verk och jag tror att det beror på att de är så sköra, eller ligger bortglömda på vindar, berättar hon.
Förhoppningen är att hennes konstverk ska bidra till att höja värdet på det som förr kallades folkkonst.
– Jag vill göra det mer attraktivt, lyfta fram materialet och tekniken, berättar Björn.
Alla fem konstverk hon skickat in finns nu att beskåda på Liljevalchs: två självporträtt och tre landskapsmotiv.
– Det är jättekul att juryn tyckte om mina tavlor. Tändstickor är ett material som jag inte sett att andra har jobbat med, så det är nyskapande och det är ju det de letar efter. Det är verkligen en uppmuntran, att få bekräftelse på att det man gör är intressant. Man blir väldigt glad, berättar hon.