– Jag hoppas och tror att all exponering för litteratur inspirerar och bidrar till mer läsning. Läsning är viktigt för språket och för kulturarvet. Det skapar också lugn, säger Jens Liljestrand.
Själv läser Liljestrand en bok i veckan för att återuppta bokslukandet som han upplever försvunnit.
– Det är jättejobbigt att läsa så mycket. Men när man var yngre slukade man ju böcker, läste hela tiden.
– Texten är en unik konstform, den kan inte konsumeras passivt. En bok kan aldrig vara i bakgrunden. Du kan se en film eller lyssna på musik och somna, och de fortsätter spelas ändå. Men om du läser och slutar så stannar boken upp. Texten är halva grejen, resten av arbetet gör du själv. Det är därför det är så jobbigt att läsa, det kräver arbete.
– Det finns en idé om att läsande ska var lustdrivet, och det kan det vara, men man måste komma igång först. Du ska inte lära dig periodiska systemet och multiplikationstabellerna bara om du får lust, så varför ska det vara så med läsning? Det behöver göras till en vana.
Jens Liljestrand är på besök på Västerviks gymnasium dit han blivit inbjuden att berätta om sitt skrivande och sin klimatroman "Även om allt tar slut".
Författarbesöket genomförs i samarbete med Litteraturnod Vimmerby och initiativtagare är speciallärare Birgitta Bertilsson:
– Tanken är att inspirera till läsning, skrivande och tänkande.