Facebookgruppen "Värdfamiljer i Västervik med omnejd" har under helgen varit platsen för en intensiv dialog i syfte att på bästa sätt möta flyktingarna som anlänt till Västervik.
Facebookgruppen "Värdfamiljer i Västervik med omnejd" skapades den 9 mars av Akko Karlsson.
Sedan dess har mycket hänt.
Ord har blivit handling, människor på avstånd, i krig, kanske på något filmklipp i någon kanal på nätet, har blivit gäster på andra sidan matbordet. I Västervik.
– Kan någon låna ut en bil ett tag?
– Kan någon ta emot en familj med djur? Kontakta veterinär?
– Vi behöver ytterligare fem värdfamiljer!
30, 40, 50 helt vanliga kommuninvånare svarar och erbjuder sina tjänster, sina stugor, sina extrarum. Premissen för många är följande:
"Räkna med att ni står för alla kostnader minst 90 dagar, viss dagersättning kan komma efter inskrivning hos Migrationsverket. Kollektivtrafik gratis för Ukrainare med pass/id."
Diskussionen sker i en privat grupp, men i samråd med gruppens ansvariga har vi fått tillåtelse att ge er glimtar av det som skett där den senaste tiden, som på ett så bubblande och generöst sätt visar den beredvillighet västervikare visar för de nödställda från Ukraina.
Alla har inte möjlighet att ställa upp som värdfamiljer, men det är många, både företagare, föreningar och privatpersoner som stödjer initiativet, donerar presentkort, kläder och leksaker, ställer upp och skjutsar och hjälper till med annat praktiskt.
Akko Karlsson och flera av volontärerna förberedde fredagens mottagandet i Rådhuset. Vid 18-tiden kom första bussen. Ytterligare en buss kom på lördagen, och några eftersläntrare på söndagen.
I fredags anlände den första blågula bussen till Stora torget. 22 flyktingar togs emot av värdfamiljer, tolkar och volontärer.
Akko Karlsson från Lofta, som mest är känd som en miljöpartistisk politiker i Västervik, agerar spindeln i nätet inne i Rådhuset. Instruerar, entusiasmerar, efterlyser saker som saknas. Redan förra helgen hade hon åkt upp med ett gäng till Nynäshamn med ett antal minibussar för att hämta flyktingar.
En resa som inte riktigt blev som de tänkt, endast 12 valde att följa med till Tjust.
– Det finns en stor rädsla för trafficking och många som vi mötte var rädda för att följa med privatpersoner till familjehem.
– Många hade blivit varnade för Sverige vid den polska gränsen, säger hon och betonar att det ju finns skrupelfria personer som inte drar sig för att utnyttja ens människor på flykt, sa hon till oss då.
Resan gav lärdomar.
Förra söndagen, den 13 mars, gick en busskaravan upp till Nynäshamn för att erbjuda flyktingar skjuts och husrum. Ett femtiotal värdfamiljer hade redan då anmält att de kunde ta emot flyktingfamiljer.
I lördags anlände ytterligare en buss med 11 familjer, drygt 30 personer. Men då var det Frida Norinder och Mattias Kessén som organiserade, när Akko tagit en "rehabdag". "Måste ta veckans förlorade sömn, för att hålla långsiktigt", skriver hon i Facebookgruppen.
När vi når henne på söndagsförmiddagen är hon igång igen.
– Jag är helt salig. Det har gått otroligt bra och jag är överväldigad av allt stöd och all hjälpsamhet som finns, säger hon.
– Jag vill också ge en jätteeloge till de tolkar som har ställt upp under helgen och varit på plats när vi tagit emot. I lördags fick vi ihop 12 tolkar och de gjorde ett fantastiskt arbete.
Vid 18-tiden på fredagen anlände den första av de "blågula bussarna" med flyktingar från Ukraina till Västervik. På lördagen kom ytterligare en.
Åter till lärdomarna. I en tidigare artikel berättade bussarrangören Christian Bosson att den form för mottagandet, som Akko och hennes gäng skapat, gett ringar på vattnet och börjat sprida sig i landet.
I beskrivningen av Facebookgruppen finns en tanke kring just säkerheten, trovärdigheten, skyddet mot utnyttjande.
"Nätverk skall även GARANTERA att vi kan gå i god för varandra så att det är seriösa hem med bra standard för att förebygga att människor på flykt utnyttjas och varna om vi ser någon som försöker utnyttja situationen på sociala medier eller i er omgivning", står det.
En insikt de fått efter helgen, efter att ha tagit emot större grupper av flyktingar både på fredagen och lördagen, är att låta bussvolontärerna och chaufförerna ta farväl av flyktingarna i lugn och ro, innan de presenteras för värdfamiljerna.
– De har ju rest tillsammans i en veckas tid och hunnit bygga upp ett band. Det blir för stressigt med alla människor och alla nya intryck.
Under helgen skapades också ytterligare en Facebookgrupp, den här gången för värdfamiljerna, så att de på ett enkelt sätt kan nå varandra och samverka. Och det ska sägas, att ytterligare ett antal forum på nätet i olika delar av kommunen kretsar kring Ukraina-hjälp i dessa dagar.
Hampus Björklund och hans familj är värdfamilj åt en ukrainsk mamma med två barn och här bjuds det på lite lördagsmys. Hampus tipsar om att det går att byta språk hos Netflix, så de valde en film som hans barn redan sett och ställde in filmen på ukrainska.
På söndagseftermiddagen har åtminstone 60–70 flyktingar fått tillfällig bostad hos familjer på olika platser i Västerviks kommun. Från Blankaholm till Västervik, Gamleby, Skedshult och Lofta. Flera skriver i Facebookgruppen om lördagsmys, barn som lär kanna varandra trots att de inte pratar samma språk och Google translate som går varm hos de vuxna när de ska kommunicera.
De flesta av de flyktingar som kom med den första bussen hade hunnit fly tidigt, men i lördagsbussen fanns flera som upplevt trauman av olika slag, förutom det grundläggande traumat att behöva lämna sitt land och sitt hem.
– Vi har kontakt med psykiatrin som säger att det är vanligt i en extrem stressituation. Redan nu är det många som mår bättre, och har börjat äta, sova och prata, säger Akko Karlsson.
För tillfället är det inga nya busslaster på väg, berättar hon, men Västervik är stand-by för eventuella akutplaceringar.
– Vi har fått ett gott rykte så det är många som hör av sig hit.
Alla boenden har heller inte passat för alla. Själv hade Akko en familj som lämnade efter en natt på landet.
– De kom från Kiev, och var stadsbor och ovana vid landet, med alla djur och mörkret på natten, säger hon.
Nu kommer hon i stället erbjuda boendet till den äldre man som flytt på egen hand efter att bomber fallit på den militäranläggning som fanns intill hans bostad.
– Han är en fantastisk herre som gärna vill bo på landet och höra tuppen gala.
Redan för två veckor sedan märktes Västerviksbornas engagemang för Ukrainas folk, när ett stort antal slöt upp på Stora torget.