Åsa Ekström, Bengt Ankarvall och Fredrik Andersson vid plastcontainern.
Positiva trender
Förr pratade man om soptippen, i dag kallas det deponi – den plats där avfall dumpas som inte kan sorteras och därmed ingå i det cirkulära kretsloppet. Ändstationen.
År 2022 hamnade mindre än 1000 ton där. Det kan jämföras med 3 500 ton år 2006 och närmare 20 000 ton i början av 80-talet.
Att deponiavfallet minskat med 95 procent beror på att kommuninvånarna blivit bättre på att sortera, och för att det blivit enklare för hushållen att källsortera tack vare fastighetsnära insamling med fler och fler kärl. Likaså att vi tar vara på och återanvänder mer material.
– Att vi i Västervik har haft en hög ambitionsnivå och att vi satsat på många kundnära återvinningsstationer och återvinningscentraler är säkerligen en viktig faktor i sammanhanget. Det måste vara lätt att göra rätt, säger VME:s Åsa Ekström, förvaltare av avfall och återvinning.
Deponeringen på Målserum startade i mitten av 1950-talet. Dessförinnan fanns ett par mindre deponier på olika platser i stan.
VME:s Bengt Ankarvall minns hur han som barn följde med sin pappa till tippen med saker som skulle slängas, och hur maskiner sedan tryckte ihop avfallet varefter det östes på mer.
– Fram till början av 70-talet var det öppen förbränning, berättar han.
– Inte särskilt hälsosamt och sannolikt var den stora branden i Västervik 1959 en direkt konsekvens av detta.
Branden den 27 augusti 1959 tros nämligen ha startat vid en soptipp väster om Västervik, och spred sig snabbt.
När Stegeholmsverket togs i bruk 1985 togs ett viktigt steg. Då upphörde deponering av cirka 15 000 ton brännbart grov- och hushållsavfall. I stället transporterades det till fjärrvärmeverket för energiåtervinning genom förbränning.
I dag sorterar 75 procent av hushållen ut sitt mat- och förpackningsavfall direkt hemma. Och från och med 2024 blir sortering av såväl förpackningar som matavfall obligatoriskt för alla kommuninvånare.
Exempel på sådant som inte kan återbrukas eller bli till energi, och hamnar på deponin, är fönsterglas, keramik och isolering.
Vad ska till för att vi ska lyckas minska deponiavfallet ännu mer?
– En ökad medvetenhet i samhället. Lagstiftning och nationella miljömål styr också tydligt mot återbruk och ökad sortering för materialåtervinning. 2025 blir det även obligatoriskt att sortera textilier, säger Ekström och Ankarvall.
Restavfallet minskar också, alltså hushållssoporna.
Grafiken visar mängden avfall i ton, per typ, i Västervik. Rött är mavfall, grönt är glas, lila är tidningar, blått returpapper, orange är plast och översta smala blåa linjen är metall.
Åsa Ekström, Bengt Ankarvall och Fredrik Andersson. I bakgrunden syns en hög av massor som ska omvandlas till flis och användas till att täcka Målserums deponi. Kullen bakom rymmer en del av de sopor och skräp som Västerviksborna kastat genom åren.