På Storgatan stöter jag på Agne Björkgren.
– Jag är ju nybliven pensionär sedan två år tillbaka, så jag ser fram emot att kunna röra på mig lite, ut och resa. Kanske inte så långt, men ... och få ett umgänge med då, säger Agne.
– Jag kommer att hälsa på barn och barnbarn som jag har lite i olika städer, krama om de lite extra.
Strax efteråt träffar jag på Sebastian Balck.
– Jag längtar till att kunna få gå ut med mina vänner, att kunna äta och dricka på krogen utan att det ska behöva kännas som att man behöver skämmas.
Han fortsätter:
– Jag vet att jag kommer ut och resa, det går lite hand i hand med mitt jobb, kafferosteriet.
Jag rör mig ned mot Torggatan, där jag stöter på Birgitta Hagman.
– Jag längtar efter vaccinkort, jag vill åka till Norge och hälsa på min familj, det har ju varit lite värre där. Men jag vill också att gymnasieelever och gäster ska kunna återvända till restaurangskolan.
Det är nämligen där hon arbetar till vardags.
Tim Arkström möter jag på Fiskaregatan.
Vad längtar du till?
– Ja, att kunna gå på festival... Jag och några kompisar har pratat om att dra på Brännsbollsyran i Umeå. Sedan på jobbet också, jag arbetar i hemtjänsten, det hade varit skönt att slippa arbeta utan alla skydd. Som man tidigare inte behövt använda sig av tidigare.
Anders Nilsson vill se kultur och sport.
– Jag längtar till alla evenemang, träffa människor, musik, visfestivalen till exempel.
– Speedway, hockey, fotboll. Jag längtar speciellt till speedwayen nu eftersom det är vår.