"Det ska inte finnas."
Det var svaret som Ulf Andersson fick när han i början av 2000-talet kontaktade Systembolaget, som fram till 50-talet hade hand om arkivet över Västervikarnas dryckesvanor.
– Men det finns ju här. Precis framför mig, säger Andersson och visar oss kartoteken från Sveriges motbokstid.
Kartoteket, som Andersson bevarat de senaste 20 åren, är ett så kallat motbokskartotek som användes av Systembolaget för att hålla ordning på hur mycket alkohol svensken fick dricka. Andersson tyckte det var en skam att slänga och hörde av sig till olika instanser: Systembolaget, Spritmuseet i Stockholm och Västerviks Museum.
Ingen var intresserad.
Så här har det stått och samlat damm i ytterligare 20 år.
Att kartoteket hamnade i Anderssons ägo beror på att han hittade det på en vindsvåning tillhörande klubben Hörnan, vilken han var med och drev fram till år 2000. Att kartoteket stod där och samlade damm har troligtvis att göra med att Systembolaget tidigare huserade i lokalerna som i dag utgörs av Svensk Fastighetsförmedling och lägenheter.
För att förstå varför Systembolaget samlade uppgifter som dessa får vi vända oss till historieböckerna. På Systembolagets hemsida kan vi läsa om motboken som ett sätt att kontrollera och begränsa svenskarnas alkoholinköp. Motboksystemet var en förlängning av alkoholransoneringen som infördes under första världskriget och avskaffades först 1955. Systemet fick kritik från flera håll och kanter. "Rätten" till hur mycket sprit en person fick köpa baserades på klass och kön. En direktör hade större spritkvot än en arbetare och kvinnor hade sällan lov att ens äga en egen motbok.
– Det stämmer att det under motbokstiden fanns ett kartotek över samtliga kunder som var registrerade att få handla i sin lokala och enda systembolagsbutik, skriver Systembolagets Ulrika Östlund till oss per mejl.
Hon var tidigare ansvarig för Systembolagets företagsmuseum, Bolagsmuseet, innan det lades ner 2005. Hon berättar för oss att registren, likt det som finns bevarat i Västervik, utfärdades av Kungliga Kontrollstyrelsen, en statlig myndighet som senare absorberades av Skatteverket. Samma myndighet utfärdade motböckerna, som bekant skilde sig åt beroende på kön, lön och var i landet man bodde. Registren i kartoteken baserades på sammanställd information från olika myndigheter, vilket kan kännas främmande för oss i dagens Sverige.
– Men satt i den tidens samhälle var det inte något konstigt, skriver Östlund.
När motboken avskaffades och svensken fick köpa hur mycket sprit han eller hon själv ville skulle kartoteken förstöras. Men vissa bevarades, hur många är dock okänt.
Hur ovanligt är det att dessa kartotek bevarats?
– Det är väldigt svårt att säga hur många kartotek som kan ha sparats då det så klart är ett stort mörkertal kring detta, berättar Östlund.
Fram tills dess att motboken avskaffades 1955 var inte Systembolaget organiserade i den rikstäckande dress som vi känner monopolet i dag. Istället fanns det 41 lokala och regionala systembolag som drev sammanlagt 247 butiker i olika företag.
– Så det fanns en hel del kartotek runt om ute i landet.
Vad som händer med kartoteket i Västervik får framtiden utvisa. Systembolaget har nu erbjudit sig att omhänderta kartoteket, men Andersson hoppas att föreningsarkivet i Västervik vill ta hand om det.
– Det är guld värt för släktforskare.