"Jag träffade kvinnan en enda gång men i stundens hetta fanns inget konsekvenstänk och det har jag skämts över", säger Johan, som egentligen heter något annat.
Under sommarsemestern hade relationen fått nytt liv. Johan såg återigen kvinnan han en gång förälskat sig i, hon verkade plötsligt karismatisk och förstående igen.
Så tog industrisemestern slut och så även den återfunna ömheten i en strävan efter att upprätthålla en fungerande vardag.
– Semestrarna var vanligtvis positiva för oss. För egen del, eftersom jag är närhetssökande, mådde jag som bäst då. Känslorna går på högvarv, och min inre själ blir tillfredsställd, säger Johan.
De hade varit ett par i tio år när det förstas barnet kom. Två år senare kom deras andra barn. Det blev tydligt för båda att de inte längre var varandras första prioritet.
– Från att ha kunnat ge varandra odelad uppmärksamhet, fanns nu två andra som var beroende av oss båda. Det är ju givetvis så det ska vara, men det är de facto konkurrens om uppmärksamheten, reflekterar han.
Johan kände sig mindre sedd och ingen orkade ge den bekräftelse, närhet och ömhet som tidigare tett sig så självklar. Från att ha varit ömma, blev distansen större för orken fanns inte.
Otroheten var inte planerad, men många faktorer spelade in.
– Jag tittade inte efter någon annan, men kände en tomhet i relationen och var väldigt törstig på närhet då vi inte hunnit vårda relationen på många år.
Han skulle för första gången på länge åka iväg en helg ensam med en kompis. De gick ut en kväll och det ena ledde till det andra.
– Då kände jag inget dåligt samvete, i den stunden fick jag den närhet och bekräftelse som jag länge törstat efter. Efteråt hade jag bitvis dåligt samvete men samtidigt var jag helt övertygad om att, eftersom hon inte ville ha min kärlek, så fick hon den någon annanstans.
Johan berättade aldrig om otroheten, men har reflekterat över de risker han faktiskt utsatte de båda för.
– Jag träffade kvinnan en enda gång men i stundens hetta fanns inget konsekvenstänk och det har jag skämts över.
Johan såg det hela som ett snedsteg och bestämde sig för att det aldrig skulle hända igen. Men relationen blev allt sämre.
– Vi gick i terapi för att nå fram till varandra igen och till en början gav det syre åt relationen men det visade sig bara vara konstgjord andning.
Ett år senare var skilsmässan ett faktum. Idag lever Johan i en ny relation där han tagit med sig värdefulla insikter från sina tidigare erfarenheter.
– Jag har lärt mig vikten av att vara ärlig och tydlig med förväntningar i relationen.
Johan och hans ex gick i terapi efter händelsen, men återföreningen blev inte långvarig.