Birger Brinck, signaturen "Beson" dramatiska slut berättade vi om i januari. Han var en välkänd profil i Västervik. Han var redaktionssekreterare på VT under sex år på 1920-talet. 1930 lämnade han stan för en ny karriär i Stockholm: först på Svenska Dagbladet och senare på Stockholms-Tidningen. Han blev en av landets första flygande reportrar och slutade sina dagar i den tragiska Hindenburgkatastrofen. Den 6 maj 1937 mötte han döden i eldhavet utanför Lakehurst i New Jersey, USA.
Så den här gången ska vi koncentrera oss på Nils Linderoth, och hans tidning Västerviks-Posten, som inte har ett dugg att göra med den tidning som bär samma namn i dag. VP var liberal och frisinnad.
Nils Linderoth var född i Vetlanda och började sin tidningsbana i hemstaden. 1914 kom han till Dalapressen och 1918 blev han redaktionssekreterare på Nya Växjöbladet. Den 1 oktober 1919 till den 30 april 1920 var han medarbetare i Svenska Morgonbladet. Den 1 maj 1920, 25 år gammal, blev han redaktör och utgivare av Västerviks-Posten med dess avläggare Mellersta Kalmar läns Tidning, Vimmerby-Posten och Virserums-Posten. Han var också verkställande direktör för Västerviks-Postens tryckeriaktiebolag.
Men tidningens historia började mycket tidigare. Så vi tar det från början. "Hon" föddes den 4 december 1878 och avled stilla en sommardag för snart 60 år sedan. VP blev nästan 75 år.
Det var boktryckaren eller konstförvanten John Meurling som startade tidningen. Han hade jobbat på Ekblads och kände sin konkurrent väl. Tidningens första redaktion bestod av tre man. Det var de båda telegraftjänstemännen Gunnar Bergin och G Svensson som tillsammans med läroverksadjunkten fil dr A. A. W Lund, som stod för orden.
Tidningen kom i början ut varannan dag. I december 1918 blev hon daglig och kom faktiskt ut även på söndagar, däremot inte på måndagar. Den täta utgivningen blev inte så långvarig utan man gick snart tillbaka till varannandagsutgivning.
I redaktionens anmälan, eller programförklaring, skrev man 1878: "Så vidt möjligt vilja vi undvika allt gräl med andra tidningar. Om vi anfallas, skola vi dock veta att försvara oss. Särskilt skulle det vara oss ett stort nöje att med vår kollega på platsen i frid och sämja verka för det stora mål, som enligt vår åsigt borde uppställas för all publicistisk verksamhet: allmänhetens väl!"
VP var mer lättläst och lite friare i sin stil än konservativa Westerviks Weckoblad. Det kan man lätt konstatera om man bläddrar i de gamla bladen. Tidningen var under hela sin levnad liberal, periodvis markerades detta kraftigt. På Weckobladet tog man den nya konkurrenten på stort allvar och följde ängsligt alla förändringar i den nya tidningen. Det gick så långt så man började kalla Weckobladet för "Apbladet" för man tog efter allt som Posten introducerade, till och med småsaker som var en linje skulle vara placerad...
1918, när man tog det stora steget att bli daglig morgontidning, spelade VP:s ledning högt. Papperspriset, som hade legat på 17 öre per kilo steg snabbt till 55 öre. Men läsarna uppskattade den tätare utgivningen. Under den första månaden ökade upplagan med närmare 1 000 ex.
När Nils Linderoth tog över redaktörskapet 1920 fortsatte han på den frisinnade vägen och blev så småningom också tidningens ägare. Han ledde tidningen fram till sin bortgång 1949. Hans kåserier rönte stor uppskattning bland tidningens läsare. Han var en hårt engagerad man.
Han var starkt intresserad av sociala frågor och uträttade mycket i dessa frågor i sin egenskap av kommunalman. Han tillhörde stadsfullmäktige 39--42, och fattigvårdsstyrelsen 1923-44 och var dess vice ordförande 1937 och ordförande 1938. Han hade uppdrag i pensionsnämnden, arbetslöshetsnämnden. Sociala byrån från starten. Främst arbetet i fattigvårdsstyrelsen hade han omfattat med kärlek "nit och intresse". Välgörenhetsföreningar och nykterhetsrörelsen fångade honom tidigt i livet.
Hans fru Greta Linderoth jobbade också på tidningen. Hon var dotter till nykterhetskämpen, redaktören och senatorn Alexis Björkman. Hon var dessutom ordförande i Vita Bandet i Västervik under många år. Hon skrev små betraktelser med tankeväckande ord under rubriken Visa ord. När VP gick i graven fortsatte Greta Linderoth att skriva i Västerviks-Tidningen, bland annat bevakade hon tingsrätten för VT:s räkning.
Efter Nils Linderoths död 1949 blev sonen Thomas chefredaktör. Han fortsatte utgivningen av tidningen med hjälp av sin mamma Greta, bröderna Lars och Gunnar och trotjänaren, maskinsättaren Hugo Andersson, som hade jobbat på tidningen sedan 1893! När tidningen lades ner var han fortfarande kvar i företaget - 71 år gammal.
Måndagen den 30 juni 1952 utkom det sista numret av VP. De stegrande utgifterna och andra svårigheter blev för tunga att bära. Kampen om läsarnas gunst var slut. Den enda folkpartiorienterade pressrösten i Kalmar län tystnade.
Källa: I huvudsak Tjustbygdens kulturhistoriska årsbok från 1994