Västerviks foderförråd fanns i de gamla hamnkvarteren

För inte så många år sedan fanns det flera kvarter i hamnområdet vars byggnader gick ända fram till vattnet. Garvaren, Skorpan och Jungmannen. Men de flesta av byggnaderna har försvunnit med ålderns rätt eller för att ge plats för den nya Slottsholmsleden och nya parkeringsplatser.
I kvarteret Garvaren finns i alla fall några fastigheter kvar. Äldst är ett tvåvånings panelat trähus. Ursprungligen G. Peterssons Garfveri & Läderhandel. Senare har den fungerat som magasinsbyggnad. Huset har bevarats och får vara en representant för den småskaliga trähusbebyggelsen.

Garveriet har en mycket lång historia. Vad vi vet är att det 1838 köptes av fabrikören Evert Norrman, som drev det till 1855 då han sålde det till fabrikör N.J. Karlsson från Tyllinge. Denne sålde det vidare 1860 till fabrikör Fogelmarck som i sin tur 1868 överlät det på arrende till en herr Andersson från Uddevalla.
Något år senare övertogs garveriet av fabrikör Petersson och det drevs vidare av familjen ända fram till 1917 då det överläts till Aktiebolaget Västerviks läderfabrik.

Kvar finns även ett fint stenhus, byggt 1920 av Västerviks Läderfabrik AB och som byggdes om redan 1926 till frimurarloge. Perspektivfönstren sattes in 1956. I bottenplanet finns i dag Västerviks Glasmästeri och i huset finns även redovisningsbyrån Garpek.
Tidigare utnyttjades lokalerna och intilliggande magasin av Adam Jern & Co. En firma som startade som affärsrörelse 1850-51.
Magasinen i området i hamnen utnyttjades flitigt. En tidigt mycket viktig importvara var salt. Saltet lossades direkt från fartygen i hamnen till ett av magasinen. Sista riktigt stora lasten av havssalt kom 1906 med ett italienskt barkskepp från S:t Ybes (Setubal) i Portugal.
En annan "stapelvara" förr var sill. Adam Jern hade direktförbidelser med sillgrossister i Bergen och Tromsö och fick ofta hela sillaster med norska fartyg. Leverans året runt. Vintertid använde sig Adam Jern av Horns postbrygga där det oftast var isfritt och sillen transporterades med släde in till stan.
Kaffe var naturligtvis en annan stor vara. Andra varor var fläsk, mjöl, fotogen och mycket mera. Adam Jern & Co var den stora grossistfirman i norra Kalmar län.

Förutom magasinen i hamnen hade Adam Jern sitt säte i korsningen mellan Storgatan och Bredgatan, där länsförsäkringar, Hennes & Mauritz med mera finns i dag. Kvarteret heter Adam och har fått sitt namn efter grossistfirman. Adam Jern avled 1875 men firman drevs vidare av familjen och senare brorssönerna Frans och Patrik Jern. Senare även av Patriks son Seth Jern.
Magasinen var många i hamnkvarteren. De utnyttjades av bland andra Centralföreningen, innan silon byggdes, V T Johanssons, Victorin & Strand och även Konsum hade en lagercentral i hamnen.
Magasinsbyggnader fanns även norr om kvarteret Garvaren. De ersattes av det ståtliga Tullhuset som också omkring 1980 fick lämna plats för den nya trafikleden. I Tullhuset fanns bland annat kommunens hamnkontor och även Röda korset hade en lokal. Övernattningsrum fanns det även för tullarna.
Vid sidan av Tullhuset mot Garvaren fanns en klassiker. En rund urinoar byggd i kullersten. Man fick gå in och ut i en cirkel. En likadan urinoar fanns på Slottsholmen intill "Kanotbron" norr om ruinen.

Skorpan och Jungmannen finns inte mer. De har försvunnit som hela kvarter...
Området utgörs i dag av en parkeringsplats och en del av den nya Slottsholmsleden.
Kvarteret Skorpan var lika smalt som namnet anger och låg mellan Båtsmansgatan och Återvändsgatan som båda förr gick ut på själva hamnområdet. De få byggnader som fanns har dock en intressant historia. Här låg bland annat ett gammalt saltmagasin från 1700-talet. Det blev så småningom Schmidtska gården som hyrde ut rum för resande.
- Här bodde även en Risberg som hade kontroll på klampbåtarna, berättar Arne Wenell.
1941 flyttades hela huset till Kulbacken och blev kaffestuga men har i dag åter namnet Saltmagasinet och är restaurang.

Skorpan fick sitt namn efter en produkt från ett bageri som låg mot Varvsgatan. Syskonen Bengtssons skeppsbageri var ett företag som nådde internationellt rykte inom sjöfartskretsar för sina produkter speciellt avsedda för fartygsproviantering.
Det var främst de knallhårda skeppsskorporna som var åtråvärda. På segelfartygens tid då resorna till avlägsna destinationshamnar kunde bli flera månader långa var det tryggt att veta att man hade tillgång till proviant som stod sig.
Skeppsbageriet innehades av tre systrar och en bror som i sin tur ärvt det av sina föräldrar. Alla syskonen förblev ogifta. Syskonen Bengtssons far var förstås bagare och hette Jöns Bengtsson. Han gick bort redan vid 44 års ålder efter en "lång och tärande" sjukdom. Jöns maka och barnens mor hette Lotten.
Det har varit många som bott i de små kvarteren i hamnen. Familjen Schloenzig bodde här liksom en som kallades "Olle i Sjungen", Karl-Erik Nilsson med smeknamnet "Kalle S-k", Oscar Svensson, Otto Fredriksson som körde varor med häst och vagn åt Adam Jern & Co.

Till sist måste vi nämna familjen Strand. Axel "Måsse" Strand skötte sågen på varvet. Han var en mångfrestare, som lika lekande lätt lagade en klocka eller paraply som han byggde en fartygsmodell. Barnaskaran blev stor och ur den blev Nils "Måsse" Strand en person som alla kände. Han stod bland annat dörrvakt vid matinéerna på biografen Roxy om söndagarna. Måsse verkade oftast öppen och glad men han var inte lycklig inombords och han gick en för tidig död till mötes.