Per Erlandsson har varit projektledare för hela renoveringen av Aspagården.
Per Erlandsson på Bostadsbolaget har varit projektledare för renoveringen. Det är Tjustfastigheter som äger husen. Då hela Aspagården är förklarad som byggnadsminne, var det mycket att ta hänsyn till, när det blev dags att renovera.
– För ett sådant här projekt, måste man inhämta tillstånd från länsstyrelsen. Man får knappt inte göra något, utan tillstånd, säger Per Erlandsson.
Kalmar läns museum har övervakat arbetet och kontrollerat så att allt har gått rätt till. Som stöd för projektet, som startade för två år sedan ungefär, finns en vård- och underhållsplan.
En viktig del av renoveringen har varit att åtgärda taken. Allt tegel har plockats bort. Sedan har underlaget förnyats, innan teglet har lagts tillbaka igen. Trasiga tegelpannor har ersatts med gamla, fina.
Nockteglet har bytts ut mot en tjärad brädnock, vilket är en återgång till hur det såg ut tidigare.
– Sedan har vi renoverat skorstenarna och klätt dem med ny, galvaniserad plåt. Många har undrat varför det är så blank plåt, men den ska stå så några år, så att den går att måla, säger Per Erlandsson, som tycker att det har varit jättekul att jobba med projektet.
Under arbetets gång är det många Västerviksbor som stannat till och varit nyfikna på renoveringen, där det också har ingått ett byte av all el. Även fönstren har fått en genomgång. Slutligen har en del bräder bytts ut och husen rödfärgats.
Kerstin Svensson Åhlin har haft sin verksamhet i Aspagården sedan 1969.
Kerstin Svensson Åhlin är mycket nöjd med hur allt blev, även om det var bökigt under en period när alla saker fick flyttas ut.
– Det är helt underbart att det är så fint nu, säger hon.
Någon hälsning från det förflutna har de inte hittat under renoveringen. Däremot har Kerstin och timmermannen tillsammans stoppat ner en hälsning till framtiden under en av golvbrädorna.
Exakt hur gammalt det äldsta huset är vet man inte, men Kerstin berättar om en norsk arkitekt som var där i en veckas tid och forskade om huset. Han ansåg att det var från tidigt 1600-tal, kanske till och med 1500-tal.
I bottenvåningen har Kerstin sin verkstad i kammaren och i storstugan färdiga produkter till försäljning. En trappa upp finns ett galleri med lite andra av hennes föremål.
Längre tillbaka hade hennes man, Stefan Åhlin, som inte lever nu, också sin verkstad på Aspagården. Den låg i en annan del av huset. Stefan var silversmed och konstsmed och jobbade även med järn, koppar och mässing.
I det andra huset, som ligger närmare Stenhamra, finns textilkonstnären Susann Larzon.
Här, i "Stekarhuset", låg köket. Där var stampat jordgolv fram till 1973.
När Kerstin flyttade in med sin verksamhet i Aspagården 1969, var det en man som stannade till och berättade att han var född i just det huset. De var elva personer som bodde där då, i de två små rummen, någon gång runt sekelskiftet.
Innan dess levde det bland andra en man som hette Silfverman i det här huset. Han dog 1723 och var tornväktare i Sanka Gertruds kyrka, vars äldsta delar är från 1430-talet.
År 1677 var kyrkan nära att bli lågornas rov.
– Då brände man i stort sett hela stan, men kyrkan klarade sig och det är naturligt då om husen intill också gjorde det, säger Kerstin.
Och efter den här senaste renoveringen bedömer Per Erlandsson att de ska hålla utvändigt i åtminstone 30–40 år till, innan det är dags att göra något igen. I alla fall när det gäller taken. Måla måste man förstås göra innan dess.
Hela projektet har kostat omkring 2,5 miljoner kronor, inklusive elen.