Varmbadhuset har blivit ett signalement för Västervik.
Varmbadhuset i Västervik invigdes 1910. Arkitekten till huset känner den som följt VT:s serie igen vid det här laget; Fredrik Anderberg. Precis som Enanderska huset är badhuset ritat i jugendstil.
Beslutet att uppföra ett varmbadhus fattades 1906, då man framhöll vikten av att god hygien kunde hjälpa till att hålla befolkningen frisk från sjukdomar. Lars Dalgren skriver i Västerviks historia II från 1933 att man då sedan 1914 arbetat med att göra Västervik till en "bad- och rekreationsort för sommargäster från andra delar av landet". Dessförinnan omnämns grundandet av Lysingsbadet 1932, som i motsats till varmbadhuset skulle vara ett friluftsbad.
Före det varmbadhus som vi känner igen kom till 1910 låg ett tidigare badhus på samma plats på Strömsholmen. Därifrån kunde man gå direkt ner i Gamlebyviken.
Innan varmbadhuset kom på plats fanns det andra varm- och kallbadhus i stan. Ett av dessa låg på Strömsholmen, och därifrån kunde man bada direkt i Gamlebyviken. Dessutom kunde man bada gyttjebad där. När varmbadhuset som vi känner det till sist kom till på platsen fanns där första och andra klassens bad, karbad med hytter, simbassäng och bastu.
Såhär såg det tidiga badhuset på Strömsholmen ut. Det är samma plats som varmbadhuset står på idag.
År 1975 byggdes simhallen vid Bökensved, och då lades det gamla varmbadhuset ner. Under många år tjänade sedan byggnaden som turistbyrå, och utsågs då till den vackraste turistbyrån i Sverige, men 2011 flyttade byrån i stället till Rådhuset. 2015 fanns det planer på att göra varmbadhuset till ett kulturhus, men 2018 kom beskedet att Björn Ulvaeus med Slottsholmen skulle bli hyresgäst. Nu står byggnaden sedan nyligen redo att tjäna som det som det en gång byggdes till – ett varmbadhus.
Inne i varmbadhuset idag. Det tjusigt välvda fönstret vetter ut mot Gamlebyviken.