Världens vackraste chevor

Foto: JACK MIKRUT/PRESSENS BILD I sin ateljé i Älvsjö i Stockholm håller konstnären Ulf Wahlberg på att förbereda sin stora utställning på Prins Eugens Waldemarsudde i oktober.

Foto: JACK MIKRUT/PRESSENS BILD I sin ateljé i Älvsjö i Stockholm håller konstnären Ulf Wahlberg på att förbereda sin stora utställning på Prins Eugens Waldemarsudde i oktober.

Foto:

Västervik2005-02-22 00:25
För konstnären Ulf Wahlberg är amerikanska 50-talsbilar livets passion. Han har tre i garaget och hundratals på målardukarna i ateljén i Älvsjö i Stockholm.
? För mig står bilarna för något mer, de uttrycker en känsla och säger något om konsumtionssamhället vi lever i, säger han.
I oktober får konstnären och konstprofessorn Ulf Wahlberg göra något av det finaste en svensk konstnär kan göra. Då har han en retroperspektiv utställning på Prins Eugens Waldemarsudde med tavlor från sina 50 år som konstnär.
? Det ska bli oerhört kul. Det blir en stor blandning av motiv, säger han.

Men som vanligt när han ställer ut är det ett motiv som dominerar: amerikanska 50-talsbilar, helst Chevrolet från åren 1955-58. Ulf Wahlberg har nämligen förvandlat skrotbilar till skön konst.
? Egentligen började det bara som ett bilintresse. Jag var motorintresserad när jag var ung på 50-talet och umgicks i samma kretsar som raggare och hotroddbyggare.
På 60-talet började han måla dragsterbilar. Det var mycket krom, hjälmar och motorer. Intresset för dragracing lockade honom på ett par USA-resor i mitten av 60-talet. Det var där han kom att upptäcka det som skulle bli det centrala motivet i konstnärskapet. Skrotade 50-talare.
? Bilar var så billiga i USA på den tiden. Man kunde köpa dem för en tusenlapp ungefär. Om en bil gick sönder på vägen var det enklare att bara lämna den än att laga den. Man klev ur den, liftade in till stan och köpte en ny.

Tillsammans med en vän reste han både med bil och med Greyhoundbuss genom landet. Överallt stod övergivna, vackra bilar.
? Ofta körde vi genom ökenområden. Var man än stannade så fanns det övergivna bilar. Gick man fram till dem och torkade bort sanden lyste kromen perfekt. Det var en så märlig upplevelse att jag beslutade att göra den till en del av min konst.
? Jag tyckte att det sa något om det konsumtionssamhälle vi lever i. Det fanns också något speciellt i att dessa bilar som någon en gång stått och putsat på plötsligt övergavs så brutalt.

Ulf Wahlberg skissade av allt han såg. Det blev hundratals skisser som han senare använt för att skapa sina konstverk. Det blev så många skisser att han fortfarande inte använt alla.
? Jag hade ingen aning om att de där skisserna skulle få så stor betydelse för mig. Jag återvänder ständigt till dem. De är fyllda av minnen, det kan vara svårt att bläddra bland dem för det är så mycket nostalgi att man lätt fastnar där.

Alla Ulf Wahlbergs bilder har en historia. Där är de tre bilarna som stod i öknen vid ett Greyhoundstopp utanför Las Vegas. En av bilarna har dörren öppen.
? Som om någon bara öppnat dörren och gått sin väg utan att orka stänga den.
Där finns bilder från bilskrot i Sun Valley full av Cadillacbilar som ligger på hög och kastar dramatiska skuggor. Där finns också bilder från samma skrot med en vaktande hund i ena hörnet.
? Det är den enda biltavla jag har gjort med en levande varelse på. Det var så märkligt med den där hunden, vad gjorde den där? Det fanns ju inget av värde att vakta.
Efter USA-resorna har Ulf Wahlberg även förevigat bilar på skrotar runt om i Sverige. Men ändå handlar bilderna egentligen inte om bilarna.
? Nej, det är en känsla jag vill förmedla. Jag vill berätta något annat än bara det man ser på bilden och det verkar som om de flesta uppfattar det, för mina tavlor verkar beröra många fler än bara de bilintresserade.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om