"Världens kick att stå på scenen"

Den som ser akustiska gitarrer och ruiner framför sig när man nämner Västervik och musik i samma mening är fel ute. Det finns mycket annat och Push the Daisy är ett levande bevis för det.

Sofie Olsson. Är 16 år, spelar trummor och går också första året på estetiska programmet. Dröm: Att vi ska nå ut med vår musik och kunna leva på den.

Sofie Olsson. Är 16 år, spelar trummor och går också första året på estetiska programmet. Dröm: Att vi ska nå ut med vår musik och kunna leva på den.

Foto:

Västervik2007-10-20 00:25
Bandet är ungt och har knappt lämnat startblocken för sin karriär. Kvällens spelning på Congero är deras sjätte och låtarna är ännu inte så många. Men det finns en vilja och en drivkraft att nå långt utanför Västervik.
- Vi vill verkligen satsa. Jag tror på bandet och vill gå långt. Det är det enda jag vill, säger basisten Cecilia Jönsson.
Sångerskan Emelie Johansson instämmer.
- Det är verkligen drömmen.

Alla tjejerna i bandet är inställda på att flytta någonstans där det är lättare att slå igenom, kanske till Stockholm.
Hur stora vill ni bli?
- Inte megastora, som Sahara Hotnights. Jag vill inte bli ett svenssonband, säger Maja Johansson.
Någon drömscen?
- Hultsfred! tycker Emelie.
- Och Peace and love-festivalen, och andra festivaler, säger Cecilia.
- Men får vi en spelning i Globen tycker jag inte att vi ska tacka nej, skämtar Emelie.
Men en sak har bandmedlemmarna lovat sig själva, berättar Cecilia:
- Att aldrig ställa upp i melodifestivalen.

Det var Cecilia och Sofie Olsson som började spela ihop när de gick på högstadiet. I åttan kom Emelie med och lite senare halkade Maja och Johanna in i bandet. Nu har de spelat ihop i ett halvår. Namnet "Push the Daisy" pusslade Emelie ihop.
- Först hette vi bara The Daisys, sedan klatschade vi till det med push.
- Det står för blomman tusensköna och det är väl vad vi är hela bunten.
Det är inte lätt att beskriva bandets musik, inte ens för bandmedlemmarna.
- Alternativ rock? Jag tycker att vi ska se upp till The Gossip.
- Eller The Donnas.
- Men vi är inte som The Donnas.
- Vi är ingenting än.
- Jag säger att vi spelar garagerock för det är lite skitigt.
- Vad spelar det för roll? Vi är vårt band.

Viljorna spretar åt alla håll och inspirationen är också en blandning.
- Vi vill helst köra vårt eget race och inte lyssna för mycket på andra. Vi vill komma ifrån det som folk tror om tjejband, som Sahara Hotnights, som är rätt poppiga, tycker Cecilia.
- Alla lyssnar på olika musik och jag tycker att vi har gjort en bra mix av det, säger Emelie.
Är det svårt att komma överens?
- Ja ibland, men då är det bra att vi är fem, för måste vi rösta så blir det tre mot två.
Under hela intervjun pratar tjejerna i munnen på varandra och det blir mer skratt än prat.
- Vi har så roligt ihop, säger Cecilia.
- Det är det som är huvudsaken, flikar Emelie in.
- Det ska bli så jävla roligt att spela i morgon (läs i kväll). Jag är så peppad, säger Maja och fortsätter.
- Det är skitroligt att stå på scenen, det är världens kick!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om