Varje land har nog av sin egen plåga

20 februari lämnade Lettlands premiärminister Ivars Godmanis in avskedsansökan för den koalitionsregering han lett sedan 2007. Godmanis hade en intervju inbokad med Sveriges Radio. När den sändes 28 februari var han alltså på väg ut. Men påpekade, som han tidigare gjort sedan Lettland i höstas blev ett ofta nämnt exempel på den ekonomiska krisen i EU:s östra utkant, att landets situation är som den är, och kräver vissa åtgärder, oavsett vem som sitter vid makten. Lettlands ekonomi tros slå rasrekord för EU i år. Det blir värre än när Baltikum drabbades av inkomstbortfallet på grund av Rysslands statsfinansiella kollaps 1998. Människor som trodde sig vara på väg att även materiellt lämna sovjetsystemet bakom sig känner besvikelse. Ivars Godmanis, som ledde regeringen också 1990-1993, har perspektiv på krisen. Visst, det är jobbigt. Men det går ju an att jämföra med frigörelsen från Sovjet, då det kunde växla från dag till dag mellan hopp om frihet och fruktan för ockupationsmaktens soldater. Det var den gången Godmanis gick till jobbet iförd skottsäker väst. Det behöver han inte i dag. Det räcker med hårda ord, som när Godmanis, ännu i tjänst, kallar det tomt prat av tilltänkte efterträdaren Valdis Dombrovskis när denne säger att Lettland står på bankruttens rand. I sak tycks herrarna vara överens om behovet av att sanera statens finanser och om att behålla anknytningen av valutan, lats, till euron, för att skydda alla som tagit lån i utländsk valuta. I fjol togs 90 procent av alla lån i utländsk valuta. Devalvering betyder ruin för många. Lettland är ett av de EU-länder ekonomiska krisen förvärras av en politisk kris - brist på politiker som åtnjuter folkets tilltro, som kan göra tagelskjortan till årets mode. Även Estlands och Litauens valutor håller fast kurs gentemot euron. Det kan skapa förtroende för en liten valuta, speciellt när målet är anslutning till euroområdet. Men förutsättningen är god omvårdnad av statens finanser. Därvidlag har det brustit, särskilt sedan balterna gick med i EU 2004. Även deras jämförelsevis välordnade stater bekräftar tesen att det är bättre för ett land med reformbehov att vara på väg mot EU - än att vara inne i den förslöande värmen. Inför det senaste EU-toppmötet i Bryssel ville en del länder i östra EU ha ett speciellt stödpaket. Så blev det inte. Krisen är allmän men den yttrar sig olika, beroende på om politiken varit bra eller dålig. Precis som förhållandet är överallt i EU. Slovenien och nu senast Slovakien har tack vare hyfsad politik kunnat anslutas till euron och har en bättre sits än Ungern, men även gamla medlemmarna Grekland eller Italien, tre länder med invånare som gärna vill ha statens service men ogärna betalar vad det kostar.Den ekonomiska krisen tycks ha påskyndat en sorts EU-anpassning bland de tolv länder som kommit med sedan 2004. Den tidigare entusiasmen för Europasamarbetet har fått vika för den sorts EU-kritik som länge varit tydlig västeröver. 4-7 juni hålls val till EU-parlamentet. En konstruktivt kritisk inställning, som det självfallet är behov av, ställs då mot likgiltighet och fientlighet. Den senare lär späs på av den ekonomiska krisen, för en sak är klar: EU är den perfekta syndabocken. För egna dumheter.

Varje land har nog av sin egen plåga

Den ekonomiska krisen tycks ha påskyndat en sorts EU-anpassning bland de tolv länder som kommit med sedan 2004. Den tidigare entusiasmen för Europasamarbetet har fått vika för den sorts EU-kritik som länge varit tydlig västeröver. Det skriver Bo Ture Larsson i dagens kolumn.