Vänner för livet stämde träff i Gamleby

Vännerna Hans Löfgren, Ingmar Wahlström, Bengt Söderberg, Lennart Nilsson, Rolf Eliasson, Gunnar Andersson, Lennart Lundberg och Karl-Erik Isacson har känt varandra sedan de var små och alla utom en växte upp i samma kvarter i gamla Enskede. De hängde ihop länge men sedan kom livet i form av fruar, jobb och barn emellan. Men så bestämde de sig för att börja ses igen.

– Det är ett elände att få ihop det nu när vi är pensionärer. Det är alltid något barn eller barnbarn som fyller år, berättar Hans Löfgren.

Gruppen har en turordningslista över vem som ska anordna årets träff och i år var det Hans tur. Eftersom gruppens ena medlem – Lennart Lundberg – bor i Gamleby sedan några år tillbaka bestämde han och Hans att de skulle hyra en stuga på Hammarsbadet.

Lennart Lundberg växte upp med de andra i Enskede men när han gifte sig ville hans fru ha ett hus med blåa dörrar. De gav sig ut på jakt efter ett lämpligt hus.

– Norrland, alltså allt som ligger ovanför Solna, ville vi inte flytta till. Småland kändes bra, jag var mycket i Västervik när jag var liten.

Lennart och hans fru hittade de blåa dörrarna i Skedshult och där bodde de i många år innan de flyttade till Gamleby.

När VT hälsar på i stugan på Hammarsbadet i Gamleby har gänget precis anlänt. Några har hällt upp lite whisky, någon har ett glas rött framför sig. Hans säger att de brukar äta middag och dricka något gott när de ses, men att resterande timmar går åt till att prata.

– Man får höra hur livet rullar på för de andra, hur de andra mår.

De berättar lite om deras gamla kvarter i Enskede och hur det har förändrats. Platserna de lekte på som barn har nu blivit värdar för Globen och Tele2 Arena och utvecklingen i den gamla hemstaden diskuteras mycket när de ses. Nu är de ganska utspridda, från Öland till Sundsvall, men även om det krävs ett antal mil för att ta sig till träffarna så ses det inte med blida ögon om någon står över.

– Det är sjukdom eller dödsfall som gäller vid bortfall, säger Karl-Erik Isacson.

– Det är väl det som är grejen, vi behöver inte jobba på vänskapen. Den finns där ändå, säger Karl-Erik.